Svenska landsmål och Svenskt folkliv_1902_c_h77

228 Pages·2016·32.61 MB·Swedish

ARCHIVES DES TRADITIONS POPULAIRES SIIEDDISES
77e LIVR. -= VOL. XXI. 1. 1902.
NYARE BIDRAG TILL KÄNNEDOM OM
DE SVENSKA LANDSMÅLEN
OCK
SVENSKT FOLKLIF.
TIDSKRIFT
UTGIFVEN PÅ UPPDRAG AF
LANDSMÅLSFÖRENINGARNA I UPPSALA, HELSINGFORS OCK LUND
GENOM J. A. LUNDELL.
77:e h.
1902. C.
INNEHÅLL:
Kallstenius,
Värmländska bärgslagsmålets ljud-
lära (med 1 språkkarta och 1 pl.).
STOCKHOLM
NORDISKA BOKHANDELN.
Boklådspris för årgången 4,50.
Tidskriftens utgifvare:
Professor J. A. LUNDELL i Uppsala
med biträde af
Prof. L. F. LÄFFLER ock Prof. A. G. NORMEN för Uppsala
Prof. A. 0. FREIIDENTHAL ock Doc. H. A. VENDELL för Helsingfors
Prof. A. KOCK ock Bibl.-amanuensen A. MALM för Lund.
Forsta bandet (årgg. 1878-80) ar utsålt; likaså årg. 1881
ock 1888.
För följande årgångar af tidskriften äro bidrag fär-
diga eller under utarbetning. af:
Doktor E. ALMBLADH (Historier på landsmål från N. Möre), V.
häradshöfd. N. ANDERSSON (Skånska melodier), Lektor H. BERGROTH
(Ålands folkmål), Lektor C. J. BLOMBERG (Fonetiska studier), Pro-
fessor K. Boa= (Folkmelodier), Doktor A. BONDESON (Sagor ock
sägner), Pastor E. BORE (Bärgsmanslif i början af 1800-talet, forts.;
Visor ock rim; Sagor ock sägner), Fil. dr V. CARLHEIM-GYLLENSKIÖLD
(Sagor ock sägner), Fil. stud. JOIL CARLSSON (Ordbok öfver Husby-
mået i Dalarna), Kammarhärre G. DJURKLOU (Visor ock melodier), Kantor
ENNINGER (Folkmelodier), Metallarbetaren G. ERICSSON (från Söderman-
land), Kyrkoherden H. F. FEILBERG (Bro-brille-legen), Skolläraren A.
FREDIN (Gottländska melodier), Brukspatron J. V. GRILL (Anteckningar om
Tylö-målet), N. L. HALLENDER (Ordbok öfver Barne härads folkmål i
Västergötland), Lektor E. HELLQUIST (Sjönamn), Doktor A. HILDEBRAND
(Folkmedicin), Fil. kand. 0. HOPPE (Svenska ordspråk på folkmål),
Charge d'affaires G. 0. HYLTEN-CAVALLIUS (Värends ordbok; Sagor, ock
sägner från olika landskap utom Småland), Litteratören J. JONSSON
(Person- ock ortnamn från Hossmo; Folkminnen från Möre), Litteratören
M. JONSSON (Ölands kreatursmärken), Intendenten G. J:SON KARLIN
(Folkvisor från östra Skåne; Folkskådespel), Fil. dr A. KARSTEN (Folket
i Kökar), Lektor M. KLINTBERG (Laumålets ordbok), S. m. adj. K. P.
KRISTIANSSON (Förteckning öfver Gottlands ortnamn), Komminister
A. KULLANDER (Västgötamål),. Fil. lic. S. LAMPA (Folklekar; Sagor
ock sägner från Västergötland), Fil. kand. K. P. LEFFLER (Uppländska
melodier; Öster-Färnebo; Trögdmålets akcentuering), Professor E. LIDÅN
(Bollebygdsmålet; Folketymologier), Rektor J. V. LINDGREN (Burträsk-
målet; Snåsenmålet), Professor J. A. LUNDELL (De svenska landsmålens
utbredning, I. Plan för undersökningen; öfversikt af de svenska
landsmålens fonetik; Bröllops- ock andra kväden på folkmål från 1600-
ock 1700-talen, .omtryckta med kommentarier), Prof. L. F. LÄFFLER
(Dalalagen), Biblioteksamanuensen A. MALM fflopnanan inpin Veminen-
IIIDEAG Titt KÄNNEDOM OM
DE SVENSKA LANDSMÅLEN OCK SVENSKT FOLKLIV XXLI
VÄRMLÄNDSKA
BÄRGSLAGSMÅLETS LJUDLÄRA
AKADEMISK AVHANDLING
AV
GOTTFRID KALLSTENIUS
MED 1 KARTA OCK 1 PL.
STOCKHOLM
IITJNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER
1902
TILL MIN FARS MINNE
Förord.
Materialet till föreliggande avhandling, en beskrivande ock
historisk framställning av ljudförhållandena inom allmogemålet
i Färnebo härad av Värmlands län, har insamlats dels under
exkursioner inom häradet somrarna 1898, 1899 ock 1900 på
uppdrag av styrelsen för undersökning av Värmlands folkmål,
dels under arbete å Uppsala universitets fysiologiska institution
höstterminen 1900 ock vårterminen 1901, dels vid besök i bärg-
mästarämbetets arkiv ock kyrkoarkivet i Filipstad, i kyrko-
arkiven i Gåsborn, Brattfors, Kroppa ock Lungsund, delvis med
understöd av Svenska turistföreningen sommaren 1899, samt i
Kongl. Kammararkivet i Stockholm höstterminen 1899 ock vår-
terminen 1902. I uppställningen har jag sökt tillgodogöra mig
den förebild, prof. NOREEN lemnat i sina grammatiska arbeten
ock sina outgivna föreläsningar.
Då föremålet för avhandlingen utgör målet inom ett helt
ganska vidsträckt härad på gränsen mellan två landskap, är
det klart, att det icke i allo utgör någon sluten språklig enhet.
Av undersökningarna har framgått, att det snarare bör delas i
två dialekter, en nordöstlig ock en sydvästlig, vilkas yttre gränser
emellertid knappast torde sammanfalla med häradsgränsen.
Många personer ha med välvilja främjat mitt arbete. Prof.
NOREEN, vars väckande undervisning jag haft den lyckan att
åtnjuta under hela min akademiska studietid, har med det in-
tresse för sina lärjungars arbete, som är honom eget, hela tiden
följt mitt arbete ock givit mig värderika råd ock upplysningar.
Under mångårig vänskap med doc. V. FRIESEN har jag av honom
vägletts i skilda språkliga frågor. Prof. iiIIRVALL har välvilligt
lemnat mig tillträde till Uppsala universitets fysiologiska insti-
tution ock vid upprepade tillfällen bistått mig vid apparaternas
handhavande. Samma tillmötesgående har visats mig av labo-
4 KALLSTENIUS, VÄRML. BÄRGSLAGSMitLETS 1.3DDLXRA. XXI. 1
rator THUNBERG. Universitetslektor ERNST MEYER har med största
älskvärdhet satt mig in i den »grafiska metoden», rörande vilken
jag ock fått värdefulla detaljanvisningar av fil. stud. WILHELM
LUNDGREN. Vid tolkningen av de finska ortnamnen har doc.
K. B. WIKLUND välvilligt lemnat mig sitt bistånd. I den typo-
grafiska anordningen ock korrekturläsningen av avhandlingen
har jag haft prof. LUNDELLS erfarna jälp. Alla dessa härrar
säger jag därför mitt järtliga tack.
Bland mina många frivilliga eller ofrivilliga meddelare från
min hembygd erinrar jag mig med största tacksamhet kyrko-
värden GUSTAF ARONSSON, Gåsborn, som icke skytt mödan av
en resa till Uppsala ock en lång arbetsdags undersökningar å
härvarande fysiologiska institution.
De ändlösa sifferräkningar, som varit nödvändiga för att
förvandla det vid de experimentalfonetiska undersökningarna
vunna materialet till ett för ögat lättare uppfattbart sådant (se
planscherna), ha alla utförts av min trolovade.
Uppsala i maj 1902.
Gottfrid Kallstenius.
Denna avhandling ventilerades i Uppsala den 29 maj 1902 för
filosofisk doktorsgrad. Å s. 117-189 samt s. 211-214 äro i tid-
skriftupplagan några rättelser gjorda, som ej hunno komma in i dispu-
tationsupplagan, varjämte ordlistan tillkommit.
FÖRRA DELEN: DESKRIPTIV LJUDLÄRA.
Kap. 1. Språkljudens bildning ock förekomst.
I. Konsonanter.'
§ 1. Allm. anm. Då en stor del av målets konsonanter
genetiskt ock akustiskt överensstämma med motsvarande riks-
språksljud, kan jag i sådana fall åtnöja mig med att hänvisa till
riksspråkets uttal. Vidare kan det förtjäna att nämnas, att
jag här icke skiljer mellan p b framför m, t d framför n 1,
t d framför n å ena sidan ock vanligt p, b, t, d, t, d
å den andra, av lätt insedda praktiska skäl. Jag drager
mig •ej häller för att tala om långt ock kort p, t, t, k, b, d,
d, g, m, n, n, 1, ock g, ock jag fruktar lika litet där som i
förra fallet att bli missförstådd. Därav följer också, att jag
icke skiljer på vanligt p, t, 4, le, b, d, d, g, m, n, n, 1, ock g
ock den form (muta2 eller resonant), under vilken de upp-
träda framför homorgan explosiva. Dessutom må en gång för
alla nämnas, att målets tenues äro aspirerade i samma fall som
i rspr.
Beträffande konsonanternas ställning i udd- ock slutljud
söker jag ernå fullständighet i fallen; dock icke så att jag åsyftar
i) I denna dels första kapitel användes tärmen »konsonant> såsom
motsats till »vokal», alltså i samma betydelse som prof. NOREENS »buckal»
(Nn Mod. ljudl. § 13); i delens andra kapitel ock i avhandlingens senare
del däremot användes tärmen såsom motsats till »sonant». Då efter
denna förklaring icke gärna någon sammanblandning behöver befaras,
använder jag hällre den vanliga tärmen i bägge betydelserna än den
oakcepterade tärmen »buckal» i den ena betydelsen.
2) Tärmen enl. Nn Mod. ljudl. § 15.
Sv. landsm. XXI. I. 1
6 KALLSTENIUS, VÄRML. BÄRGSLAGSMÅLETS LJUDLÄRA. XXI. 1
att ange alla vokaler, före (resp. efter) vilka beträffande kon-
sonant kan stå, i de fall då vokalen är utan inflytande på
konsonantens artikulation ock akustiska värde; däremot alla
konsonanter.
Då intet uddljud eller slutljud är så absolut, att icke något
annat ljud kan tänkas i omedelbar förbindelse därmed på den
»tomma» sidan, följer därav, att varje konsonant kan i midljud
förekomma före samma ljud som i uddljud ock efter samma ljud
som i slutljud. Det blir emellertid överskjutande fall, vilka i
det följande efter råd ock lägenhet exemplifieras. Märk, att
ingen konsonant kan förekomma efter h, y, j' (efter den sista
dock i Lungsund).
§ 2. Labio-labiala konsonanter.
Dessa äro p, b ock m, vilka alla i sitt bildningssätt nog-
grant överensstämma med motsvarande riksspråksljud.
1) p förekommer
i uddljud ymnigt framför vokal, t. ex. pil, pant', pb.k2,
pr, pkas L., pztls4, pas, patr4n, p6k5, pet, poy;
framför y (eller y) i ordet pjals6, vilket jag dock icke med
säkerhet funnit annat än som senare led i sammansättn. kgrpyil_c;
framför t. ex. pkog;
framför r, t. ex. prom7;
i slutljud som kort ymnigt efter vokal, t. ex. /alp
khp8, rep, slcpp, sto, stckbpst4299, le)", trtnskcip, gc_tp, skqp,
kuli;
efter m, t. ex. pomp;
efter s, t. ex. asp;
efter r, t. ex. korp;
efter k, t. ex. vakp;
:Smutsa ned, °städa (eg. pynta).
Peta. Kupig upphöjning.
Plumsa. 73)) Kprnåanck. a.
6) Liten hög.
8) Klyka. 9) Kullerbytta (ung.).
19) Lopp n. 11) Tok.
XXI. 1 DESKRIPTIV: LABIOLAB. KONS. 7
såsom långt mera sällan ock endast efter vokal (se Nn
Mod. pros. § 7,3), t. ex. kkcep , tep , gap1, stop2, sup, j'ep.
Ex. på p i midljud, avseende ställningen framför annat
ljud: skapa, i mipa, ta ihop m k „n, 6pvbr«a3, steekpst4p, skräp-
skri, hept6r5, belipti6, hepla0n7 , 4plcigd, örinYpna2, söpkeist2 ,
la0„phelin ar" ;
avseende ställningen efter annat ljud: slekap4t, sleipinste7g11,
sniTi.arfc)ta, dipp2 samt
bristpigan13, bötiphik, fialpcinta14, ?Opög, hönp«ar, bat-
fespOk.
Ljudets frekvens i förhållande till rspr. inskränkes genom
konsekventare genomförande av övergången pt --> ft samt genom
övergångarna pi ptl ftl --> fl ock pn ptn --> f(t)n, t. ex.
knaft, giVta, kaftin, sk) flal5 , ; se vidare § 56 ock § 117.
2) b förekommer
i uddljud ymnigt framför vokal, t. ex. ban, Mg, besk, belåk,
bisti17 , böka, bQr, bak, biestar, bkgnig, ban, bcegt, bdgar12, brågi.ar12;
vidare framför y, t. ex. by,4/20;
framför Zr, t. ex. VIV, ock
framför r, t. ex. brat21 ;
i slutljud aldrig såsom kort, sällan såsom långt, t. ex.
nab, klub, stpb ;
i midljud: eibarhcii , abata, bibla, grål2nciv22 , samt
1) Glappande, otät. 2) stop.
3) Uppstaplad. 4) Mycket stor.
Reparera. 6) Lustig.
Reparation.
Ormskepnad (tillfällig bildning).
2) Kvast. to) Knipphammare.
11) Slå-pinn-stege, stege som ej har trinda pinnar, utan sådana av
rektangulär genomskärning.
p förekommer visserligen i slutljud efter a ock a, men endast
efter långt e‘ ock a.
Bröstbenet. 14) Fullväxt, fullfärdig.
15) Stappla, stulta. 16) Göpen.
17) Fan. 18) Pl. av bQg.
12) Buckla. 20) Bjällra.
I ett ord har jag funnit bl-: blm() vb. =-- blomma, påträffat
i Nordmark ock Kroppa; lånord? Jfr dock Dalbym. bkilm_ (Nn Dalbym.
1j. § 30).
Proppfull näve.
8 K ALLSTENIUS VÄRML • BÄRG-SL A GSMiLETS LJUDLÄRA. XXI. 1
grilbeskal, tetbc'erya2, sOyjda3 B., hebokk, lfbstf14, fdlber5,
j6kbcer, iembete, briri.bcer7, Anbeirl, obegripki,
fOrbcbrj8, jcks"b49, bråebielsan, ngbceri, bkeibcer, brttbgt, brebk
Anna. 1. (perspirerat b) förekommer alternativt efter (resp. före)
perspirerad konsonant, t. ex. brgnbcesbåskd, jiesboskg, libstik.
3) m förekommer
i uddljud ymnigt framför vokal, t. ex. mittleigan makm,
m&la, meka, miltra", mosk, mbs, mån 12 man, m#stdik, mag,
mo .d is, mo n mg; vidar
framför y, t. ex. myekk;
i slutljud såsom kort efter r, t. ex. arm, ock
efter k, t. ex. hakm15 (samt möjligen i svagtonig stavelse
efter vokal);
såsom långt efter vok., t. ex. (kam sällan ock »finare», eljest
kam,) ,am16, hem, hm, bom, rov.,117 R., gmmis, Dmis K. (N.),
kam, kkwm, si;
i midljud: klimarpig; mfria yiarefria), dgkånsda,
for jeemnån, kamp, broms, feemtan, di m, gyikt2°; samt
am&ka, gumka; hakmat, sm21, k4snibrk 22.
Anm. 2. m (persp. m) har jag icke konstaterat, utom i interj. mm.
Möjligen är det dock icke rent m, utan ett h-ljud med ansatsröret
i In-ställning; jfr § 10.
Anm. 3. m framför f ock v artikuleras ofta (kanske oftast)
abiodentalt ock bör då skrivas w, t. ex. jiamfrm, har-vi 14123.
§ 3. Labio-dentala konsonanter.
Dessa äro f, v ock n;, till bildningssätt fullkomligt överens-
stämmande med motsvarande ljud i rspr.
1) *Granbuske, liten gran. 2) Ett ställe.
3) Spenböld. 4) Levisticum.
5) *Fallbar, hallon. • 6) Blindtarmen.
7) Hallon. 2) Förrätta höskörden.
9) Bröllop. ao) Sjönamn.
Mjälten. 12) Munnen.
Mäld. 14) Honung.
15) Framför / i lånordet 11,4k5cblm B. = skurk.
Ram (såg-, dörr-; björn-). 17) Rum.
12) Gom. . 19) Skum a.
20) Mycket dimmigt. 21) Smida.
22) Söndersmulade spånor. 23) Han vill inte; so § 77,2.