själens antropologi i det antika Grekland Törngren, Anna

287 Pages·2017·2.52 MB·English

by  Jonas Palm

Psychê : själens antropologi i det antika Grekland
Törngren, Anna
2008
Link to publication
Citation for published version (APA):
Törngren, A. (2008). Psychê : själens antropologi i det antika Grekland. [Doctoral Thesis (monograph), Centre
for Theology and Religious Studies]. CTR.
Total number of authors:
1
General rights
Unless other specific re-use rights are stated the following general rights apply:
Copyright and moral rights for the publications made accessible in the public portal are retained by the authors
and/or other copyright owners and it is a condition of accessing publications that users recognise and abide by the
legal requirements associated with these rights.
• Users may download and print one copy of any publication from the public portal for the purpose of private study
or research.
• You may not further distribute the material or use it for any profit-making activity or commercial gain
• You may freely distribute the URL identifying the publication in the public portal
Read more about Creative commons licenses: https://creativecommons.org/licenses/
Take down policy
If you believe that this document breaches copyright please contact us providing details, and we will remove
access to the work immediately and investigate your claim.
LUND UNIVERSITY
PO Box 117
221 00 Lund
[phone]
Psychê
Själens antropologi i det antika
Grekland
1
2
Anna Törngren

Psychê
Själens antropologi i det antika
Grekland

LUND STUDIES IN HISTORY OF RELIGIONS
General Editor
Tord Olsson

Volume 24

Department of History and Anthropology of Religons
Lund University
Lund, Sweden
3
COPYRIGHT ©
Anna Törngren

TRYCKNING
Media-Tryck, Sociologen
Lunds Universitet, Lund 2008
OMSLAG
Elisabeth Lindstedt

ISBN 978-91-977212-4-0
ISSN 1103-4882

4
Till minnet av min mamma Gunnel Törngren f. Uhr
1899-1994
5
6
Företal

Som ung student började jag mina akademiska studier med att läsa
filosofi. Jag läste teoretisk och praktisk filosofi, filosofins historia, logik
och etik. Efter en tid fann jag att något saknades; jag fann inte det jag
sökte. Det var en manlig värld, avskild från vardagliga sammanhang. Och
där fanns på något sätt inga människor. Även tingens existens förnekades,
eller de var i sig oåtkomliga. Mänskliga möten var en illusion, envar levde
i sin ensamhet. Handlingar var omöjliga; vare sig man gjorde si eller så,
skulle man komma att ångra sig.

Någon berättade för mig om ämnet Religionshistoria – en avsides liten
verksamhet. Studier där skulle aldrig kunna ge mig vare sig bröd eller
berömmelse, men kanske något av det jag saknade. Så jag sökte mig dit
och jag ångrade mig aldrig. Under professor Erland Ehnmarks
textanalyser framträdde nämligen människor, långt bortifrån i tid och
rum, men djupt mänskliga. De hade något att berätta och Erland
Ehnmark kunde konsten att få dem att tala.

Det märkliga var att dessa mycket fjärran eller längesedan döda
människor tycktes stå mig närmare än de flesta av mina dagliga kontakter
i den akademiska världen. Ehnmarks lilla bok Världreligionernas urkunder
blev nött och tummad – en valfrändskap bland de lyriker som följt mig
genom livet.

En scen i de antika texter som vi studerade under Ehnmarks ledning
fascinerade mig djupt och kom att dröja sig kvar. Jag citerar den scenen
återkommande i min avhandling; det är när den döde Patroklos psychê
besöker sin vän och vapenbroder Achilles i Iliadens 23dje sång:

7
Trädde till honom då fram den arme Patroklos vålnad (psychê)
alldeles lik honom själv till storlek och strålande ögon
och till stämma jämväl och klädd i hans vanliga kläder.
Stilla vid huvudgärden den stod och talte till honom:
”Sover du Peleus son, och mig har du redan förgätit?
Aldrig du glömde mig under mitt liv, men den döde du glömmer.
Skynda att jorda mitt lik, jag vill in genom porten till Hades.
Räck mig nu handen jämväl i min jämmer, ty aldrig jag mera
kommer från Hades igen, så snart ni förunnat mig bålet.
Aldrig mera vi två skola levande sitta och rådslå…..

Liksom detta är ett möte mellan Achilles och själen av hans älskade
vapenbroder, så blev scenen för mig ett möte med dessa längesedan döda
människor, som levde i en mycket annorlunda värld än vår. Jag visste
inte då att denna skildring fått sin tyngd av att ha formulerats och slipats
från röst till röst under långa tider och det skulle dröja innan jag kunde
läsa den grekiska texten. Men dessa mångtusenåriga kondenserade rader
förenar det mänskligt lätt igenkännliga vid en närståendes död med
uttrycket för det djupt gåtfulla i föreställningen psychê. De blev
utgångspunkten för mitt val av forskningsområde. Jag ville veta vad det
var för värld som doldes bakom orden. (Inom parentes sagt utgör detta
också en förklaring till att jag i min avhandling hållit fast vid Lagerlöfs
gamla översättning, trots att mycket talat för ett val av Björkesons).

Det skulle emellertid dröja innan jag på allvar kunde ge mig i kast med
forskningen. Likt Odysseus hindrades jag på min resa (faktiskt mer än tio
år). Skolämnet kristendom blev religionskunskap och blivande lärare
strömmade till ämnet. Jag blev universitetslärare på grundnivå, vilket för
mig var djupt lärorikt och innebar många berikande kontakter med
elever.

När jag kunde ta upp min forskningsplan igen väntade två nya uppgifter:
Jag skulle läsa in den legendariskt omfattande läskursen för lic-examen
och dessutom 3 betyg (60 p) i klassisk grekiska. När allt var klart blev jag
tvungen att lämna akademin. Efter 60-talets upproriska och blommande
period kom en frostig tid av stridigheter och maktkamp. Jag lämnade
Lund och flyttade med mina små barn och deras far likt Almqvist ut i
skogen, närmare bestämt Bergslagsskogarna.
8
Det är detta jag i min avhandling refererar till som en
erfarenhetsantropologisk lärdom. Då var det för att barnen skulle få leva
med djur och natur och få erfara var maten kommer ifrån. Det blev ett
långt och ganska arbetsamt äventyr från torp till lantbruk. Efter EU-
inträdet blev det svårt att fortsätta med sådan relativt småskalig
verksamhet.

Att efter mer än 20 år återvända till akademin i Lund var en stor
upplevelse. Jag välkomnades tillbaka av Tord Olsson, som just påbörjat
sin forskarkarriär när jag lämnade, och som nu till min glädje blivit
professor. Jag återsåg gamla vänner och fick nya. Jag lyckades med viss
möda rensa bort det ogräs, som övervuxit mina gamla kunskaper i
religionshistoria och grekiska. Fantastiskt var att återse mina forna elever
– Ylva Vramming och Peter Bryder.

Jag minns upplevelsen av intellektuell berusning att komma tillbaka till
seminariesalarna och de teoretiska diskussionerna. Den slags diskussioner
som jag och mina kamrater i min ungdom fick bedriva utanför
lärosalarna, hade nu vunnit insteg.

En mycket stor glädje var även att återse min vän Jesper Svenbro, med
vilken jag i ungdomen förde många diskussioner om möjligheten av en
annan sorts forskning, förankrad i mänsklig verksamhet. Också han hade
blivit tvungen att lämna akademin i Lund, men funnit en väg fortsätta
sin inriktning. Som etablerad forskare i Paris har han under senare år
besökt Lund och hans vänskap och intellektuella stöd har varit av
avgörande betydelse för min tilltro till mitt forskningsprojekt. Han
uppmuntrade mina trevande försök att tillämpa den moderna
mytforskningen för att beskriva psychê och han har genom åren välvilligt
ställt material till mitt förfogande. Som framgår av min avhandling har
jag också haft stor nytta av hans teoretiska verk (delvis också av de
poetiska). Hans på en gång skarpsinniga, humoristiska och fantastiska
framställningar är otroligt tankeväckande och stimulerande. Jag vill
därför här först vända mig till Jesper med ett mycket varmt tack för allt
han betytt för mig.

9