Table Of Content2007
FRÅN BONDSON TILL FOLKMUSIKIKON
Från bondson till folkmusikikon
Otto Andersson och formandet av
”finlandssvensk folkmusik”
Niklas Nyqvist
ÅBO 2007
ÅBO AKADEMIS FÖRLAG – ÅBO AKADEMI UNIVERSITY PRESS
CIP Cataloguing in Publication
Nyqvist, Niklas
Från bondson till folkmusikikon : Otto
Andersson och formandet av ”finlands-
svensk folkmusik / NiklasNyqvist. -
Åbo :Åbo Akademis förlag, 2007.
Diss.:Åbo Akademi.– Summary.
ISBN978-951-765-374-9
ISBN 978-951-765-374-9
ISBN 978-951-765-375-6 (digital)
Painosalama Oy
Åbo 2007
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
FÖRORD...............................................................................................................7
INLEDNING......................................................................................................10
1 Syfte och metodologiska perspektiv...........................................................11
2 Källor ochteoretiska utgångspunkter.........................................................14
Folkmusik.....................................................................................................16
Finlandssvenskhet.......................................................................................17
Kanon............................................................................................................19
3 Tidigare forskning.........................................................................................20
4 Disposition......................................................................................................23
I INSAMLING....................................................................................................25
1 Den svenska folkdiktsforskningens historia i Finland.............................25
Det tidiga svenska folkloristiska arbetet..................................................27
Nyländsk insamling och Svenska litteratursällskapet i Finland...........31
2 Från musikstudier till fältet..........................................................................36
Åren kring sekelskiftet 1900.......................................................................40
Tidig publikationsverksamhet..................................................................45
Fältarbetsresor..............................................................................................49
Det insamlade materialet...........................................................................51
Jämförelse......................................................................................................58
Insamling i Finland och Norden...............................................................63
3 Från muntlig tradition till artefakt..............................................................65
Uppteckningspraxis....................................................................................72
Fonografen som hjälpmedel.......................................................................80
4 Räddningsaktion och estetisering...............................................................87
Samhällsutvecklingens betydelse för folkmusiken.................................90
Musikaliska hot och strategier...................................................................99
Folkmusikern och tonalitetsfrågor..........................................................104
5 Insamlingens betydelse..............................................................................110
II REVITALISERING.......................................................................................115
1 Impulser........................................................................................................116
Återupplivande av folktraditioner i Norden.........................................117
Tyska influenser........................................................................................120
2 Den ”återskänkta” kulturen........................................................................124
Föreningen Brage grundas......................................................................126
Bragekören..................................................................................................130
Körrepertoaren...........................................................................................132
3 Rosan – Revitalisering av Finlandssvensk folkmusik............................135
Folkdans.....................................................................................................137
Text..............................................................................................................139
6
Musik...........................................................................................................141
Arrangeringsprinciper..............................................................................143
Arrangör......................................................................................................149
4 Spelmannen som estradartist.....................................................................160
5 Revitaliseringens betydelse........................................................................167
III FORSKNING...............................................................................................173
1 Vetenskapssyn och samtida forskning.....................................................174
2 Insamling-forskning....................................................................................181
”Om denÖsterbottniska folkdansen” (1903).........................................182
Estlandssvenskarna och instrumentforskning......................................186
Individfokusering......................................................................................189
3 Jämförande melodiforskning......................................................................194
Variantforskning........................................................................................197
Visforskning...............................................................................................201
Utlandskongresser.....................................................................................204
4 Akademiska studier....................................................................................208
Stråkharpan och den doriska skalan.......................................................210
Professuren i musikvetenskap och folkdiktsforskning........................213
5 Finlands svenska folkdiktning...................................................................217
Utgivning....................................................................................................218
Kritik............................................................................................................224
6 Forskningens betydelse...............................................................................231
SLUTDISKUSSION..........................................................................................236
Avslutning..................................................................................................240
KÄLLOR OCH LITTERATUR........................................................................244
PERSONREGISTER.........................................................................................275
SUMMARY.......................................................................................................287
Collection....................................................................................................288
Revitalisation..............................................................................................291
Research......................................................................................................295
Summary.....................................................................................................297
BILAGOR..........................................................................................................299
7
FÖRORD
Som studerande vid ämnet musikvetenskap vid Åbo Akademi kommer man
tidigt i kontakt med namnet Otto Andersson. Man kan säga att hans ande
svävar över hela huset Sibeliusmuseum där ämnet har sitt bibliotek och sina
undervisningsutrymmen. När jag inledde mina studier vid ämnet vid slutet
av 1980-talet slogs jag av hur viktig denna person måste ha varit. Jag fick
bl.a. veta att han var den första ordinarie professorn i musikvetenskap och
folkdiktsforskning i Finland och att han också var den som lade grunden för
det som vi idag känner som Sibeliusmuseummed den instrumentsamling
och det musikhistoriska arkiv som är inrättat i samma byggnad. Med åren
lärde jag mig mera om hans omfattande arbete, och som jag upplevde,
viktiga position inom den finlandssvenska kulturen.
När jag senare skulle skriva min avhandling pro gradu hade jag för avsikt
att behandla Otto Anderssons folkmusikforskning. Tidigt visade det sig
dock att ämnet var allt för omfattande för en magisteravhandling, men i
samband med att jag inledde mina forskarstudier föddes tanken om att ta
upp de tidigare planerna och göra en undersökning om Andersson. Efteren
lång tids funderande på avgränsning och val av intresseområde, vilket inte
underlättades av Anderssons gedigna skriftliga produktion och många
verksamhetsfält, valde jag att återgå till mina ursprungliga planer, d.v.s. att
skriva om hans arbete med folkmusiken. Jag fick tidigt en uppfattning om
att Andersson hade en viktig, som det föreföll, upphöjd position inom det
finlandssvenska folkmusikfältet. Utifrån detta formades en idé om att, även
om det kan låta som en kliché, varken förstärka eller rasera den piedestal
som jag upplevde att Otto Andersson hade lyfts upp på, utan ambitionen
blev att så objektivt som möjligt belysa och undersöka själva piedestalen.
Denna grundinställning till avhandlingsprojektet växte fram i ett tidigt
skede när jag meddelade diverse forskare om mitt syfte att skriva om Otto
Andersson. Många gånger fick jag höra om hur det äntligen var någon som
tog sig anhonom. Jag fick en känsla av att Anderssons omfattande gärningar
och stora betydelse verkade avskräckande. Det faktum att han föreföll ha
skelett i garderoben, i form av nationalsocialistiska sympatier på 1940-talet,
upplevde jag också som en het potatis med tanke på ett närmare studium av
personen Andersson. Måhända är det tidsperspektivet och det faktum att jag
inte har någon personlig relation till honom, eftersom jag föddes året innan
han dog, som gjort det lättare att närma mig honom med den vetenskapliga
distans som jag eftersträvat.
Mitt val att skriva om Andersson med fokus på hans arbete med
folkmusiken verkade inte heller helt friktionsfritt. Åter igen stötte jag på
höjda ögonbryn och såg i detta ett annat ämne som verkade vara en helig ko
som man inte mjölkade hur som helst. Det faktum att Andersson framstår
8
som en slags folkmusikikon i Svenskfinland gjorde mig nyfiken vilket
utmynnade i att kanon blev ett centralt tema i avhandlingen. Jag blev
intresserad av att studera hur en bondson från den åländska skärgården
kunde nå upp till en sådan position och samtidigt av att utreda på vilket sätt
han varit delaktig i kanoniseringen av den finlandssvenska folkmusiken.
Mitt eget musikerskap, där jag som finlandssvensk klassiskt skolad gitarrist
också laborerat med den finlandssvenska folkmusiken, gjorde även att
intresset fördjupades. Hur långt kan man gå innan man bryter mot
normerna för hur finlandssvensk folkmusik ”skall utföras”? När kommer
”kanon” emot? Dessa frågor ligger alltså implicit i bakgrunden för
avhandlingen.
I första hand vill jag tacka min handledare professor Pirkko Moisala som
med sin gedigna vetenskapliga kompetens bistått mig under hela
avhandlingsprojektets gång. Det stöd jag fått av henne har inte bara varit av
vetenskaplig karaktär, hon har också stött mig i min personliga utveckling
som forskare med hjälp och uppmuntran där hon alltid poängterat att det
finns ett liv vid sidan om avhandlingsprojektet, både inom yrkeslivet och
privat. Avhandlingens förhandsgranskare, professor Dan Lundberg och
professor Heikki Laitinen, tackar jag för sakkunniga utlåtanden och
ändringsförslag. Jag vill också tacka personalen, mina kolleger, vid
Sibeliusmuseum och ämnet musikvetenskap vid Åbo Akademi; särskilt
Johannes Brusila som gett mig goda råd i avhandlingsarbetets slutskede,
Inger Jakobsson-Wärn som bistått mig med arkivalia och i datorfrågor samt
Ulf Långbacka som hjälpt mig i musikteoretiska frågor.
Vidare vill jag tacka alla de forskarstuderande vid ämnets
påbyggnadsseminarier som tagit del av mina avhandlingsalster. Våra
diskussioner har varit guld värda och Otto har ventilerats vid, som det
känns, otaliga seminarier under årens lopp. I detta sammanhang skall också
Gunnar Ternhag ha ett stort tack. Gunnar har fungerat som Pirkkos vikarie
vid ett par tillfällen och hans stöd och uppmuntran har varit, och är
fortsättningsvis, en klippa i min tillvaro. Jag tackar alla forskarstuderande
och lärare vid Forskarskolan för folk- och populärmusik, särskilt Heikki
Laitinen och Vesa Kurkela. Seminarierna i Kallio-Kuninkala i Träskända har
varit veritabla oaser för min kunskapstörst och de personliga kontakter jag
fått där kommer jag att ha nytta och glädje av resten av mitt liv. Tack också
till Anne Bergman vid Svenska litteratursällskapets i Finland
folkkultursarkiv som bistått mig med både arkivalia och goda råd i
avhandlingsarbetet.
Till slut vill jag tacka min spelkamrat, spelmannen Mikael Fröjdö, som
under många och långa diskussioner kommit med viktiga synpunkter ur ett
folkmusikaliskt ”insiderperspektiv”; min familj, Fredrica, Lisa och Saga samt
Kalle och Gunnel Ahlqvist i Mariehamn för visat tålamod, stöd och
uppmuntran under arbetets gång samt min mamma Gun-Britt som i ett
tidigt skede ledde mig in på en musikbetonad karriär. Ekonomiskt stöd för
Description:Att Andersson som tidigare nämnts även var noggrann och kontrollerade uppteckningens riktighet med sina sagesmän vittnar också följande anekdot.
