Invandring och mörkläggning - En saklig rapport från en förryckt tid

237 Pages·2013·3.357 MB·Swedish

by  Karl-Olov Arnstberg, Gunnar Sandelin

I rapporten Invandring och mörklägg- A Arnstberg & Sandelin
r
ning berättas utan skygglappar om n
s
Sveriges problematiska invandrings- t
b
politik. Hur många kommer till Sverige e
r
och på vilka grunder får de stanna? g
Invandring och
&
Varifrån kommer de och hur går det

S
för dem på arbetsmarknaden och i a
mörkläggning
n
samhället? Vilka är de verkliga kost-
d
e
naderna och hur ser stora delar av
l
i
den verklighet ut som politiker och n En saklig rapport från

media döljer bakom alla vackra ord en förryckt tid

om ”det mångkulturella Sverige”?

I
n
Här beskrivs lögnerna, hyckleriet och v
a
det havererade integrationsmaskineri n
d
som svenska politiker, journalister
r
och opinionsbildare, i en blandning i
n
av okunnighet, feghet och missriktad g

välvilja, väljer att inte berätta om för o
c
svenska folket.
h

m
Karl-Olov Arnstberg,
ö
professor i etnologi
r
k
Gunnar Sandelin,
l
ä
socionom och journalist
g
g
n
i
n
g Debattförlaget
Invandring och mörkläggning
En saklig rapport från en förryckt tid
Karl-Olov Arnstberg
&
Gunnar Sandelin
Debattförlaget
Debattförlaget
Trolltekst AS
http://www.debattforlaget.se/
E-mail [email protected]
© Karl-Olov Arnstberg & Gunnar Sandelin 2013
Omslagsredigering: Kerstin Kåverud
ISBN 978-82-999317-2-4
Oslo 2013
Innehållsförteckning
Förord
Förord 2:a upplagan
Inledning
Folket skall fostras
Svenskar, nytotalitärer?
En förstklassig svensk moral konstrueras
Invandrarpolitik
Massmedia som likriktningens redskap
Rasism och välvilja
En godhetsbyråkrati skapas
In i sammanträdesrummen
Mera spänningar och mera folkfostran
Världens elände
Och sedan?
Journalisters förakt
…men stort drev 1997
Vi och dom
Finns det bara likställda individer?
Norge visar vad Sverige döljer
Uppfostra istället för att informera
Tidningen Journalistens självbild
Tystnadens kultur
Invandringsstatistik
Hur många har kommit?
Massinvandring – ett triggerord
Ekonomisk migration förklädd till asylmottagning
Stor och oklar anhöriginvandring
Få passhandlingar – många PUT
Nästa skojarbransch?
I en papperslös värld är alla somalier
Vatten över huvudet
Asylbedrägerierna
Utan identitetshandlingar
”Miggorna” berättar – media tiger
Cirkulär migration
Illegala invandrares utvidgade rättigheter
Inte svart eller vitt
Blunda och Bevilja
Lean, Toyota och Migrationsverket
På väg mot ett sammanbrott?
Tårta och champagne?
Asylsmuggling
Varför vill ingen veta?
En signalkänslig marknad
Frontex
Amir Heidari
Få asylsmugglare fälls
Som charterbranschen
Invandrare och kriminalitet
Tonårskriminalitet
Offer och förövare
Livsstilskriminella
Fördomar som syns?
Olika gruppers kriminalitet
Våldtäkter
Feminism och invandrares brottslighet
Två städer
Förklaringsmönster
Brottsförebyggande rådet (BRÅ)
Forskarnas svek
Grundläggande om forskning
Forskargemenskapen
Stefan Jonsson
Mattias Gardell
Masoud Kamali
Torbjörn Tännsjö
Henrik Arnstad
Invandringens kostnader
Ett av världens rikaste länder?
Ingen prislapp på människor
Stånga mig!
Från 30 till 60 miljarder per år
Fler analfabeter än hjärnkirurger
Sysselsättningsgap och utanförskap
Exit Ekberg
Från 60 till 110 miljarder per år
Från offentliga finanser till hela samhällsekonomin
En tredubbling av kostnaderna?
Clash
860 procent högre bidragsberoende
Kommunalpolitiker slår larm
En klar försämring
En avslutande kommentar
Miljöpartiets invandringspolitik
Gräddfil
Det största partiet
Objektiv rapportering?
I Sverige är det tvärtom
Somalisk återförening
Motion 2012/13:A393
Miljöpartiets budget, motion 2012/13:MP1001
Centerpartiets nya program
Lena Andersson och fri invandring
Sharia och islamism
Fundamentalistisk hotbild?
Sharia i Europa
Sharia i Sverige?
Islamister i Hjällbo
Hjällbodebatten
Vem trampar i klaveret?
Klappturken
Politiskt nyspråk
Skäms på dig svensk!
En trippelpudel
Ett förödande klavertramp
Hastiga misstag
Ett bra klavertramp?
Ordningen återställd?
Ingen censur!
Kort om Sjöbo, ännu kortare om Vellinge och långt om Forserum
Sjöbo
Vad är ett samhälle?
Vellinge
Journalisternas skruvade rapportering
Ännu ett mediedrev
Fackeltåg mot rasism
Pissrännan
Muslimer kräver en kriskommission
Politikerna
Slutknorr
Ett rasistiskt Danmark?
Lyckliga danskar och tysta svenskar
Dansk trovärdighet
Nazihuliganer?
Ett svenskt tabu
Hyllningskören
Sågningarna
En dansk motbok
En dansk skalle
Dissidenter och utanförskap
Den liljevita eliten
Svenska journalister sämst
Gud bevare Sverige
Slutsiffror
Läsetips
Läsare kommenterar
Förord
Vi som skrivit denna bok, en forskare och en journalist, har inga som helst bindningar till
något politiskt parti. För jobbet, som pågått under cirka ett års tid, har vi inte fått någon
lön eller annan ekonomisk ersättning. När det gäller publiceringen försökte vi intressera
att stort svenskt förlag men det hela rann ut i sanden. Vi beslöt därför att ge ut boken på
det ytterst blygsamma förlag som en av oss (Karl-Olov Arnstberg) driver. Vi har bekostat
layout och tryckning själva och förväntar oss inte ens att få tillbaka pengarna. Vi tror
nämligen inte att boken kommer att väcka någon medial uppmärksamhet. Har vi fel i
detta så är vi övertygade om att omdömet blir negativt, vilket knappast kommer att gynna
bokens försäljning.
Om vi inte förväntar oss några inkomster och heller inte positiva recensioner, varför har
vi då lagt ner så mycket arbete på att skriva den här boken? Svaret på den frågan får den
som läser ”Invandring och mörkläggning”. Vi anser oss – som det heter – vara ute i ett
angeläget ärende. Vi vill kunna säga till oss själva och eftervärlden att vi gjorde åtminstone
vad vi kunde.
Två politiska partier sticker ut mer än andra i vår text, Miljöpartiet och
Sverigedemokraterna. Miljöpartiet har till och med fått ett alldeles eget kapitel. Skälet är
att deras invandringspolitik, om den genomfördes, skulle förpassa välfärdssamhället till
historien. Att partiet har en gräddfil i media gör en granskning än mer angelägen. Vårt
intresse för Sverigedemokraterna hänger naturligtvis samman med att det är det enda parti
som gjort invandringspolitiken till en central fråga. Jo förresten, det finns ett skäl till.
Sverigedemokraterna är det riksdagsparti som journalister, forskare och politiker älskar
att hata. På så sätt fungerar partiet synliggörande när det gäller centrala värderingar inom
kultur- och makt-eliten. En del av dessa skrämmer oss.
När det gäller kunskap och information som finns på nätet bör särskilt två källor nämnas
eftersom de föraktas och undviks i massmedia: Flashback och Avpixlat. Det är denna typ
av sajter, samt de kommentatorsfält som medierna numera inte är särskilt frikostiga med,
som Expressens och DNs förra kulturchef Maria Schottenius döpt till ”pissrännan”. Det är
en så grov och föraktfull beteckning att författaren Lars Gustavsson vaknade till och skrev:
Maria Schottenius skrev nyligen, med den inbitna kulturchefens indignation om
“pissrännan” av vulgära och okunniga kommentarer som nu infinner sig på tidningarnas
nätsidor efter varje kontroversiell artikel. Hon har naturligtvis rätt. Men hennes förakt
har att göra med ett förlorat privilegium. De där vulgära, okunniga, enfaldiga rösterna
har funnits där hela tiden. Tillsammans med de bildade, kloka och idérika. Det är bara
det att en ny teknologi gav dem röst. Tvärt emot att förminska det kulturella har nätet
ofantligt utvidgat åtkomligheten. Detta kommer att i grunden påverka hela idén om
kunskapsförmedling.1
Givetvis har vi värderat de uppgifter som vi hämtat från kommentatorsfält och
giftstämplade källor på nätet. Att däremot helt avstå vill vi inte. Det är ofta just där som
huvudkritiken mot reguljära mediers förljugenhet offentliggörs.
1 http://www.newsmill.se/node/20014
”Invandring och mörkläggning” handlar om svensk invandringspolitik och vår ambition
är att åstadkomma en förändring. Således: Vi är i högsta grad politiska i vår framställning,
men vi är inte partipolitiska. Vi befinner oss inte på vänsterkanten och heller inte till höger.
Vi vill tända ett ljus i det mediala mörker som vi anser råder. Vi vill att svenska politiker,
journalister och forskare hederligt och sanningsenligt upplyser Sveriges medborgare i den
fråga som vi anser är den största av alla i dagens Sverige: invandringspolitiken.
När det gäller vem som skrivit vad, är detta inte helt enkelt att svara på. För det långa
kapitlet ”Folket skall fostras” vet vi inte vem som ska räknas som huvudförfattare.
Det gäller också för ”Vem trampar i klaveret?” och ”Slutsiffror”. I övrigt, Karl-Olov
Arnstberg har skrivit huvudtexten i följande avsnitt: ”Förord”, ”Inledning”, ”Invandrare
och kriminalitet”, ”Forskarnas svek”, ”Miljöpartiets invandringspolitik”, ”Kort om Sjöbo,
ännu kortare om Vellinge och långt om Forserum”. Gunnar Sandelin har skrivit följande:
”Invandringsstatistik”, ”Asylsmuggling”, ”Asylbedrägerierna”, ”Invandringens kostnader”,
”Sharia och islamism”, ”Ett rasis-tiskt Danmark?”.
Vi har diskuterat varje kapitel noga och skrivit härs och tvärs över hela manuskriptet
under arbetets gång. Slutligen har Karl-Olov Arnstberg redigerat hela texten för att ge den
en enhetlig form. Summan av kardemumman är att detta är ett gemensamt arbete. Vi delar
ansvaret helt lika för såväl förtjänster som brister.
Stockholm den 12 februari 2013
Karl-Olov Arnstberg Gunnar Sandelin
Förord till andra upplagan
Vi fick rätt i vår profetia om ”Invandring och mörkläggning” – att etablerade medier skulle
tiga. Tystnaden har där varit total, för-utom en anmälan i Aftonbladet. Inte förvånande
skälldes vi för rasister. Texten illustrerades med en bild från 2007 på marscherande
militanta nazister. Inga lögner är för stora för Aftonbladet, det fick vi återigen bekräftat.
Vi hade däremot fel när vi befarade att försäljningen skulle bli ytterst blygsam. På
nätet och i mail från läsarna har såväl vi som boken ”tokhyllats”. Några smickrande
läsaromdömen finns i slutet av boken. För den som undrar hur det förhåller sig med surare
ref-lektioner: vi har inte fått några. I början på maj låg vi på nionde plats på Adlibris´ tio-i-
topplista över de böcker som de sålde mest av. På deras lista över politik och samhälle låg
vi på tredje plats.
Den första tryckningen gjordes i tvåtusen ex, vilket vi betraktade som en chansning.
Ganska snart tryckte vi till ytterligare tvåtusen ex. och nu, drygt tre månader senare, när vi
sålt närmare fyratusen ex. har vi bestämt oss för en andra upplaga.
Till en ny upplaga hör naturligtvis korrigeringar. Några smärre fel har vi upptäckt själva,
andra har läsare påpekat för oss. Helt felfri lär dessvärre en bok som denna aldrig bli.
Om det, som i våra vildaste drömmar, också skulle bli en tredje upplaga, så hoppas vi att
läsarna hjälper oss med ytterligare påpekanden.
Till skillnaden från den svenska kulturelit, som knappast missar något tillfälle att vädra
sitt folkförakt genom att kalla kritiker av svensk invandringspolitik för rasister, vill vi göra
precis tvärtom. Hatten av för alla er läsare som genom att köpa boken och maila ett otal
kommentarer visat att saklighet och sunt förnuft fortfarande är värdefulla dygder.
Stockholm den 6 juni 2013
Karl-Olov Arnstberg Gunnar Sandelin