Globalisering, arbetskraftens rörlighet och produktivitet

88 Pages·2008·0.75 MB·Swedish

Globalisering, arbetskraftens rörlighet och produktivitet
Martin Andersson
Per Thulin
Underlagsrapport nr 23 till Globaliseringsrådet
UNDERLAGSRAPPORT NR 23 TILL GLOBALISERINGSRÅDET
© GLOBALISERINGSRÅDET 2008
FÖRFATTARE Martin Andersson, Per Thulin
GRAFISK FORM Nina Gergi
ORIGINAL Susan Berg
FOTO OMSLAG Colourbox
TRYCK Edita, Västerås 2008
ISBN 978-91-85935-22-2
ISSN 1654-6245
BESTÄLLNING Globaliseringsrådet
TFN 08-405 10 00
E-POST [email protected]
www.regeringen.se/globaliseringsradet
Förord
Enligt det rådande tillväxtparadigmet är det ett lands för-
måga att utveckla och ta till sig nya tekniker och kunska-
per som driver ekonomisk tillväxt. Men det räcker inte med
att bygga upp ny kunskap utan den måste också spridas
och komma till användning för att generera positiva tillväxt-
effekter. Det är kanske särskilt viktigt för små öppna eko-
nomier som Sveriges, vars FoU-investeringar i ett globalt
perspektiv är förhållandevis små.
I den här rapporten hävdar författarna att arbetskrafts-
rörlighet har en positiv effekt på regional produktivitet
genom att dels påverka användning och uppbyggnad av
kunskap, dels öka kvaliteten och effektiviteten på arbets-
marknaden. Därför bör, enligt författarna, alltid konsekven-
serna för arbetskraftens rörlighet beaktas när framtidens
politik utformas i syfte att främja rörlighet och att reducera
de inlåsningseffekter som redan finns inbyggda i svensk
ekonomi.
Författarna lyfter ett antal explicita policyförslag. Bland
annat framhävs behovet av att både skapa ett starkt in-
hemskt humankapital och att öka arbetskraftsinvandring-
en, särskilt i form av experter och kunskapsarbetare. För
att begränsa inlåsningseffekterna av turordningsreglerna
föreslås ett system med ekonomisk kompensation till sys-
selsatta som gör ett aktivt jobbyte.
Rapporten har författats av Martin Andersson, fil dr vid
Internationella Handelshögskolan i Jönköping och KTH,
och Per Thulin, doktorand vid KTH. Författarna svarar
helt och hållet för de analyser och rekommendationer som
lämnas i rapporten.
Stockholm i november 2008
Pontus Braunerhjelm
Huvudsekreterare i Globaliseringsrådet
Globaliseringsrådets ledamöter
I januari 2007 kom arbetet i regeringens Globaliseringsråd igång. Rå-
dets målsättning är att utforma en strategi som leder till att Sverige ska
kunna tillgodogöra sig de potentiellt stora välfärdsvinsterna som glo-
baliseringen innebär. Vidare är Globaliseringsrådet en arena för dialog
med syfte att fördjupa kunskaperna och bredda det offentliga samtalet
kring globaliseringens effekter. Rådets arbete, som ska vara avslutat i
god tid före valet 2010, kommer att sammanfattas i en slutrapport med
rekommendationer främst avseende den ekonomiska politiken.
Som ett led i rådets arbete har en rad rapporter beställts huvudsakli-
gen från forskare men också från myndigheter och andra aktörer med
djuplodande kunskaper kring globaliseringen, dess drivkrafter och ef-
fekter. Dessa rapporter kommer att utgöra underlag till slutrapporten.
Högskole- och forskningsminister Lars Leijonborg är Globaliserings-
rådets ordförande och professor Pontus Braunerhjelm, som leder rå-
dets kansli, är huvudsekreterare. Övriga ledamöter är:
• Kristina Alsér, Mercatus Engineering AB och
landshövding i Kronobergs län
• Hans Bergström, kolumnist, docent statsvetenskap
• Carl Bildt, utrikesminister
• Urban Bäckström, VD Svenskt Näringsliv
• Lars Calmfors, professor internationell ekonomi
• Per Carstedt, koncernchef SEKAB-gruppen
• Dilsa Demirbag-Sten, journalist, författare
• Anna Ekström, ordförande Saco
• Sven Otto Littorin, arbetsmarknadsminister
• Wanja Lundby-Wedin, ordförande LO
• Karin Markides, rektor Chalmers tekniska högskola
• Elisabeth Nilsson, VD Jernkontoret
• Aina Nilsson Ström, designchef Volvo AB
• Sture Nordh, ordförande TCO
• Mats Odell, kommun- och finansmarknadsminister
• Maud Olofsson, näringsminister, vice statsminister
• Carl-Henric Svanberg, VD Ericsson
• Lena Treschow Torell, VD IVA
• Harriet Wallberg-Henriksson, rektor Karolinska Institutet
• Marcus Wallenberg, ordförande
Internationella Handelskammaren (ICC)
• Olle Wästberg, GD Svenska Institutet
Innehåll
1. Introduktion 7
1.1 Humankapital, produktivitet och globalisering 7
1.2 Syfte och utgångspunkter 8
1.3 Arbetskraftsrörlighet och jobbytare 11
1.4 Rapportens disposition 12
2. Arbetskraftsrörlighet och produktivitet
– teoretiska perspektiv och resultat från
internationell forskning 14
2.1 Arbetskraftsrörlighet och kunskapsspridning 17
2.2 Agglomerationer, arbetskraftens rörlighet
och produktivitet 23
3. Arbetskraftsrörligheten i Sverige 30
3.1 Jobbyten totalt i Sverige – ålder, utbildning
och sektorer 31
3.2 Jobbyten inom regioner i Sverige 46
4. Kan arbetskraftsrörligheten i en
region förklara produktiviteten? 57
4.1 Analys på regioner i Sverige 58
4.2 Analys på företagsnivå 63
5. Sammanfattning och slutsatser för politiken 70
5.1 Tillgång till utländsk kompetens 71
5.2 Storstadsregionerna som tillväxtmotorer 73
5.3 Ökad rörlighet 74
5.4 Satsningar på utbildning och FoU 76
Referenser 77
Appendix A 83
Appendix B 84
Appendix C 85
1. Introduktion
Denna rapport behandlar arbetskraftsrörlighetens betydelse för pro-
duktivitet och diskuterar globaliseringens sannolika inverkan i detta
sammanhang. Vår utgångspunkt är att rörlighet är en förutsättning
för en effektiv matchning mellan efterfrågan på och utbud av hu-
mankapital, dvs. mänskligt kapital, samt att rörlighet medför en kun-
skapsvandring mellan aktörer, vilket påverkar humankapitalet i en
ekonomi. Vi inleder rapporten med att på ett generellt plan diskutera
humankapitalets betydelse för produktivitet och kopplingen mellan
globalisering och efterfrågan på humankapital.
1.1 Humankapital, produktivitet och globalisering
Generellt gäller att produktiviteten i en ekonomi beror på tre fun-
damentala faktorer: (i) fysiskt kapital (realkapital), (ii) humankapital
(mänskligt kapital) och (iii) teknologi. Respektive faktors bidrag till
ekonomisk tillväxt och produktivitet har studerats i decennier med
hjälp av så kallade tillväxtredovisningsstudier (se t.ex. Abramovitz
1956, Denison 1985). Slutsatsen i dessa studier är att ny teknologi
och nya tekniska lösningar är den huvudsakliga förklaringen till eko-
nomisk tillväxt. Ny teknologi utvecklas dock i samspel med fysiskt
kapital och humankapital. Abramovitz (2003, s.57) poängterar t.ex.
att nya teknologiers betydelse för tillväxt inte enbart beror på deras
egen kraft ”… utan också på det stöd de ger till ackumulationen både
av realkapital och mänskligt kapital och det stöd som dessa i sin tur
ger dem”.
Litteraturen lyfter fram tre huvudsakliga aspekter på samspelet
mellan humankapital och teknologi. En aspekt är att humankapita-
let återspeglar arbetskraftens absorptionsförmåga, dvs. förmågan att
absorbera och tillgodogöra sig ny teknologi och kunskap (se t.ex. Co-
hen och Levinthal 1990).1 En annan är att humankapitalet i sig leder
1 Ur denna synvinkel kan en hög nivå av humankapital i en ekonomi således betraktas dels som en konse-
kvens av teknologisk förändring, dels som en förutsättning för samma fenomen.
GloBAlISERInG, ARBETSKRAFTEnS RÖRlIGHET oCH PRoDUKTIvITET • 7
till snabbare teknikutveckling, exempelvis Lucas (1988) och Romer
(1990). En tredje är att det ekonomiska värdet av humankapital ten-
derar att öka i takt med att nya teknologier utvecklas. Detta innebär
att den relativa ersättningen och efterfrågan på humankapital ökar.
Teknologisk förändring av detta slag kallas i litteraturen för ”skill-bia-
sed technological change (SBTC)” (se t.ex. Nelson och Phelps 1966,
Griliches 1969, Autor m.fl. 2003, Berman m.fl. 1998). Flera empiriska
studier finner ett tydligt samband mellan teknologisk förändring och
efterfrågan på humankapital. I en genomgång av den empiriska litte-
raturen skriver t.ex. Link och Siegel (2007, s.65); ”…all authors report
that technological change – proxied by either R&D, computers, or
adoption of advanced manufacturing technologies, etc. – is positively
correlated with wages and changes in labor composition in favor of
highly skilled or highly educated workers”.
Utifrån detta perspektiv finns det starka skäl att anta att globalise-
ringen ökar betydelsen av och skärper efterfrågan på humankapital.
Globaliseringen – driven av friare och intensivare flöde av kapital
och varor, nya informationsteknologier och utökade transportnät
m.m. – förknippas till exempel normalt med intensivare spridning
och utveckling av ny teknologi och kunskap, samt en förskjutning av
de utvecklade industriländernas komparativa fördelar mot kunskaps-
baserade verksamheter.
1.2 Syfte och utgångspunkter
Syftet med rapporten är att analysera arbetskraftsrörlighetens bety-
delse för produktivitet och diskutera förväntade effekter av en ökad
globalisering av svensk ekonomi. Rapporten består av fyra delar: (1) en
genomgång av internationell litteratur om arbetskraftens rörlighet och
produktivitet, (2) en detaljerad beskrivning av arbetskraftsrörlighe-
8 • UnDERlAGSRAPPoRT nR 23 TIll GloBAlISERInGSRÅDET
ten inom det privata näringslivet i Sverige över två decennier (1987-
2005) baserad på individdata2, (3) en presentation av resultat från en
ekonometrisk analys av sambandet mellan arbetskraftsrörlighet och
produktivitet på svenska data och (4) en diskussion av förväntade ef-
fekter av en ökad globalisering av svensk ekonomi.
Rapportens utgångspunkter är för det första att arbetskraftsrörlighet
är en förutsättning för en effektiv matchning mellan utbud och efter-
frågan på arbetsmarknaden. För att företag med en given lokalisering
ska få ”rätt” sammansättning på sina anställda i termer av kompetenser,
erfarenheter och kunskaper är rörlighet på arbetsmarknaden en för-
utsättning. Den andra utgångspunkten är att arbetskraftens rörlighet
påverkar humankapitalet, dvs. det mänskliga kapitalet, i en ekonomi.
Generellt kan man säga att humankapitalet i en ekonomi byggs upp
dels av utbildningsnivån på arbetskraften, dels av i vilken utsträckning
kunskap sprids mellan aktörer inom ekonomin.3 Flöden av arbetskraft
mellan företag, regioner och länder är en viktig komponent i kun-
skapsspridningen. Det finns flera exempel i historien som belyser be-
tydelsen av kunskapsvandring i form av flöden av arbetskraft, i synner-
het av ingenjörer och andra kunskapsarbetare. I ett svenskt perspektiv
utgör skeppsbyggnadskonsten, gruvnäringen, de tidiga pappersbruken
och glastillverkningen exempel på verksamheter där ’importerad’
kompetens från exempelvis Holland, Belgien (Vallonien), Italien och
Tyskland varit avgörande under uppbyggnadsfaserna av verksamheter-
na i Sverige. Kunskaper, kompetenser och erfarenheter är inbäddade
i individer. Individers rörlighet är därför en mekanism genom vilken
kunskap och information om tekniska lösningar, etc., sprids. Denna
spriding hjälper till att bygga upp humankapitalet i en ekonomi.
Eftersom det finns goda skäl att anta att arbetskraftsrörligheten mel-
lan företag är kopplad till hur företagen är lokaliserade är ett rumsligt
perspektiv centralt i analyser av arbetskraftens rörlighet. Den rumsliga
2 Genom att vi för varje individ och år har omfattande information om individens bostadsort, utbildning,
ålder, arbetsställets lokalisering och sektorstillhörighet, etc., kan vi studera arbetskraftsrörligheten i olika
dimensioner. Vi kan till exempel studera rörligheten bland individer i olika ålderskategorier och med
olika utbildningsnivåer. Vi kan också studera arbetskraftsrörligheten i olika regioner i Sverige och i olika
sektorer.
3 Utbildning är ofta en förutsättning för att kunna absorbera och tillgodogöra sig den kunskap som ’flödar’
i ekonomin.
GloBAlISERInG, ARBETSKRAFTEnS RÖRlIGHET oCH PRoDUKTIvITET • 9
strukturen på en ekonomi kan förväntas ha ett väsentligt inflytande
på arbetskraftens rörlighet. I täta miljöer med flera potentiella arbets-
givare inom korta tidsavstånd, t.ex. storstäder och klusterbildningar,
kan flöden av arbetskraft mellan företag antas vara ett mer frekvent
fenomen jämfört med glesa miljöer. Förutsättningarna för en effek-
tiv matchning mellan utbud och efterfrågan på arbetsmarknaden och
spridning av kunskap och information är därför större vilket torde ha
en positiv inverkan på produktiviteten. Ett sådant resonemang finner
stöd dels i endogena tillväxtmodeller som betonar humankapitalex-
ternaliteter (t.ex. Lucas 1988), dels i den empiriska litteraturen kring
agglomerationsekonomier,4 vilka påvisar ett positivt samband mellan
agglomeration av ekonomisk aktivitet i rummet, koncentration av hu-
mankapital och produktivitet (se t.ex. Rosenthal och Strange 2004,
Moretti 2003).
En högre arbetskraftsrörlighet lyfts ofta fram som en förklaring till
de påvisade positiva sambanden mellan agglomerationer och produk-
tivitet, men få studier mäter den faktiska rörligheten. De ekonome-
triska analyser som presenteras i rapporten testar om regionala skill-
nader i arbetskraftsrörligheten mellan företag kan förklara skillnader i
produktivitet mellan företag lokaliserade i olika regioner.
Våra utgångspunkter för diskussionen av effekter av en fortsatt glo-
balisering är för det första att en utökad globalisering kan snabba på
teknik- och kunskapsspridningen mellan regioner och länder vilket
kan öka efterfrågan på humankapital. För det andra att internationell
arbetskraftsrörlighet, i synnerhet av FoU- och andra kunskapsarbetare,
är en mekanism för kunskapsinflöde och förmåga att absorbera och
tillgodogöra sig kunskap från utlandet.
4 Agglomerationsekonomier kan ses som en samlingsterm för externa skalekonomier som uppstår i geo-
grafiskt täta miljöer, ex. storstadsregioner. Hög kunskapsspridning och bättre matchning genom högre
arbetskraftsrörlighet utgör en del av agglomerationsekonomier.
10 • UnDERlAGSRAPPoRT nR 23 TIll GloBAlISERInGSRÅDET