Erfarande och synvändor

225 Pages·2009·1.05 MB·Swedish

Nr 2006:03

Erfarande och synvändor

En artikelsamling om de samhällsorienterande
ämnenas didaktik

Tore Almius, Bo Andersson, Per-Olof Hansson,
Elisabeth Hesslefors-Arktoft, Siv Karlström,
Vilgot Oscarsson, Roland Severin, Bengt Tedeborg

Göteborgs universitet
Institutionen för pedagogik och didaktik
ERFARANDE OCH SYNVÄNDOR

en artikelsamling om de samhällsorienterande ämnenas didaktik

Författarna och SODIK, - kollegiet för de samhällsorienterande ämnenas didaktik
vid Institutionen för Pedagogik och Didaktik, Göteborgs universitet
Förord

Det finns flera olika anledningar till att vi ger ut en artikelsamling om So-
didaktiska frågor. En är att det inte finns så mycket specifik litteratur om So-
didaktikens teori och praktik. En annan är, att vi som bidragit med artiklarna, och
som har flera decenniers erfarenheter som lärarutbildare på So-området, vill dela
med oss av våra erfarenheter.
Ett tredje skäl är att vi anser att den samhälleliga medborgarfostran bör förstärkas i
skolan. Grundskolan tenderar att bli en treämnesskola där fokus är på svenska,
matematik och engelska, dvs de ämnen som har nationella prov och som är
behörighetsgivande för gymnasiestudier. Men vi anser, att So-ämnena är skolans
viktigaste ämnen, därför att de skall ge eleverna de kunskaper och de attityder som
behövs för att befästa och fördjupa demokratin. Då behöver lärare, och blivande
lärare, ha bra verktyg för att stimuleras att fördjupa skolans medborgarfostran. Vi
menar att vår artikelsamling fyller ett sådant syfte.
Artikelsamlingen har vi gett rubriken ”erfarande och synvändor”.
”Erfarande” står för att vi anser att lärande innefattar att elevers erfarenheter står i
centrum men också att undervisningen skall ge eleverna erfarenheter. Elevers
lärande är en process, som innebär att ge det erfarna en mening och struktur i ett
socialt och samhälleligt sammanhang. Kunskap innefattar meningsfulla
erfarenheter.
”Synvändor” står för att vi anser att lärande också innebär att möta det okända, att
få nya perspektiv som utmanar och berör. Erfarenheter i form av upplevelser och
intryck skapar frågor och ger synvändor, som genom reflektion och bearbetning
främjar lärande och utvecklar ny kunskap. Det är i skärningspunkten mellan elevers
erfarenheter och andras, mellan det kända och det okända, mellan olika perspektiv,
som vi lär.
Vi som skrivit artiklarna är alla verksamma, eller har varit verksamma, vid enheten
för ämnesdidaktik, So-gruppen, vid institutionen för pedagogik och didaktik vid
Göteborgs universitet. Vi har under alla våra yrkesverksamma år sett som vårt
viktigaste uppdrag, att förmedla att So-undervisningen skall hjälpa eleverna att
förstå sig själva och sin omvärld och att den skall lära eleverna att handla för att
påverka sin omvärld. So-undervisningen skall utveckla goda demokrater som kan,
vill och vågar göra sin röst hörd!
Ansvariga för redigeringen av denna artikelsamling har varit Elisabeth Hesslefors-
Arktoft och Vilgot Oscarsson.

Mölndal i juni 2006
Författarna
3
4
Innehåll

Förord 3

Inledning 5

Att utgå från erfarenheter, utmana
och skapa nya erfarenheter 7
Elisabeth Hesslefors-Arktoft

Elever och lärare tycker om So 19
Vilgot Oscarsson

Det lärande samtalet 63
Roland Severin

Utmaningen 99
Siv Karlström

Fältstudier
ett sätt att lära genom möten,
upplevelser och erfarenheter 125
Tore Almius

Globaldidaktik 153
Per-Olof Hansson

Upptäcka och erfara vidare
Variationer i undervisningen i historia 179
Bo Andersson

Att resa med ”Nebraska”
På fri fot med Springsteen i klassrummet 203
Bengt Tedeborg

5
6
Elisabeth Hesslefors-Arktoft
Att utgå från erfarenheter, utmana
och skapa nya erfarenheter

Elisabeth Hesslefors-Arktoft

Elisabeth Hesslefors-Arktoft, universitetslektor vid Institutionen för Pedagogik
och Didaktik (IPD), vid Göteborgs universitet, problematiserar och diskuterar i
denna artikel begreppen ”erfarenheter” och ”intresse”. Vad innebär det
egentligen att utgå från elevernas erfarenheter och intressen i undervisningen?
Vad står begreppen för?
I artikeln ges också synpunkter på hur teori och praktik kan förenas i ett
erfarenhetsbaserat lärande.

Vad innebär ”erfarenhet”?
Begreppet erfarenhet används ofta i vardagliga sammanhang utan att
problematiseras eller att man avkräver en definition av den som använder det. Det
blir däremot nödvändigt att definiera begreppet för att förstå frågan om ”att utgå
från elevers erfarenheter”. Det svenska ordet erfarenhet kommer från det tyska
erfahren. I den tyska språkkonstruktionen är prefixet "er" en förstärkning och
bestämning av nyttan av det som stammen i ordet säger. Fara-erfara, (jämför
känsla-erkänsla). Er-prefixet bestämmer och ger en positiv förstärkning av ordet
fara. "Det är en erfaren man", ett vardagligt uttalande som är berömmande. Det
ligger en bedömning i detta som avser att mannen därmed vet mycket och har varit
med om mycket.
Om vi tittar på ordet fara så innebär detta att man förflyttar sig på något sätt. Er-
prefixet ger detta förflyttande en positiv riktning mot att förflyttandet har inneburit
något för den som förflyttat sig som man kan tänka på som en utveckling. Ett
förflyttande som inte bara gått spårlöst förbi utan som har inneburit någonting för
människan. Man erfar som process och något blir en erfarenhet, ett förflyttande
med en innebörd.

Ett ord som i vardaglig mening används som synonym till erfarenhet är
upplevelser. I engelska språket finns ingen skillnad mellan dessa. De översätts med
samma ord: experience. På svenska är ordet upplevelse förknippat med händelser,
tillfällen som är förknippade med emotioner. "Det var en upplevelse!" eller "jag
upplevde att mötet gick väldigt bra". Det är inte sakliga bedömningar av tillfällen
utan ett sätt att lägga vikt vid den känsla man haft av tillfället. Likheten med
erfarenhet är att händelser (som både kan vara förflyttanden och tillfällen) ger
7
Att utgå från erfarenheter
människan något, innebär något. Skillnaden är den att när det gäller erfarenhet går
inte tankarna bara till känslomässiga ting utan ger en riktning mot innebörder av
alla slag. I erfarenhet finns en tydligare process inbyggd i språkkonstruktionen som
inte finns i ordet upplevelser.
Josefsson (1985) menar att erfarenhet med ett vardagsspråkligt synsätt innebär ”en
fond av i livet förvärvade kunskaper”. Hon refererar till filosofer som Gadamer för
att visa att förvärvandet av nya erfarenheter är en omvälvande process. En
föreläsare kan inte bara ge deltagarna igenkänningstecken utan där måste finnas en
utmaning, något nytt. Två synvinklar har Josefsson pekat på: den tidigare
erfarenheten och det nya som utmanar erfarenheten.
Dessa två synvinklar av erfarenheter kan jämföras med John Deweys två kriterier
för hur man skall betrakta erfarenheter i samband med utbildning. Begreppet
erfarenhet är centralt för Dewey och därmed för den progressiva
utbildningsfilsosofin.

Deweys erfarenhetsbegrepp
Deweys (1938) teori om erfarenhetsbegreppet så som det kan beaktas i
utbildningssammanhang för att det skall leda till "sann kunskap" beskrivs i boken
Experience and Education. Ur denna framställning tar jag fasta på de två
kriterierna: kontinuitet och interaktion. Det är när dessa kriterier är uppfyllda som
den rätta och utvecklande vägen kan stakas ut för en progressiv undervisning enligt
Dewey.

Kontinuitetskritieriet
Varje erfarenhet måste kopplas till de tidigare och ändrar på något sätt de
erfarenheter som kommer därefter. För att förstå riktningen i detta pekar Dewey på
växandets princip. Med växande menar han utveckling på alla plan. Därmed måste
man också bestämma riktningen på växandet. Växandet måste ske mot mål som ger
möjlighet att växa på nytt inom det samhälleliga sammanhanget.
Som exempel på erfarenheter som inte ger något vidare växande i det samhälleliga
sammanhanget tar Dewey de erfarenheter en inbrottstjuv eller korrupt politiker har.
Det är alltså viktigt att beakta erfarenhetens kvalitet för att kunna se om kriteriet
kontinuitet är uppfyllt. Kvaliteten kan man endast bedöma utifrån den riktning
dessa erfarenheter har, vart de leder.
Personlighetsutvecklingen, mognaden bildar den mall som kan bestämma
kvaliteten. Vissa erfarenheter kan begränsa växandet. Här ger Dewey exemplet
med att skämma bort ett barn.

8
Elisabeth Hesslefors-Arktoft
Interaktionskritieriet.
Erfarenheten sker alltid i ett samhälleligt sammanhang och inte enbart inom
människan. Den sker i en interaktion mellan individen och omgivningen.
Omgivningen består av alla förutsättningar och faktiska omständigheter som
interagerar med personers önskemål, behov, intressen, syften och kapacitet.

Dessa båda kriterier; kontinuitet och interaktion vill Dewey betrakta som det
samtida respektive det tidigare och framåtriktade. De påverkar också varandra. Det
man tar med sig från sina tidigare erfarenheter till nästa gör att världen utvidgas
eller begränsas. Vad man lärt sig av en erfarenhet ger oss ett sätt att förstå och
hantera nästa. De olika erfarenheterna man gör i livet hänger på så sätt samman i en
ständigt pågående process. Om detta inte är fallet så betraktar vi människan som
sjuk, t ex personlighetskluven.
Erfarenhetsaspekterna bildar ett komplex av relationer mellan oss själva och
omvärlden och i relation till tidigare erfarenheter av den omgivning som då gavs.
För Dewey är det dessa relationer som är de viktiga att peka ut i
utbildningssammanhang. Erfarenheterna skapar en process inne i människan som
alltid har en relation till omvärlden, så att världen ständigt förändras i människans
ögon.

Erfarenhet är en process
Deweys bestämning av begreppet erfarenhet innebär en process trots att ordet på
engelska inte har samma språkliga ursprung. Det är den ena punkten att ta fasta på.
Den andra är att Dewey visar att det inte är alla erfarenheter som uppfyller kraven
så att växande och mognad sker och att de båda typerna av erfarenheter måste
samverka för att utveckling och utvidgning av perspektiv skall ske. Alla
erfarenheter ger inte sann kunskap. Kunskap innebär meningsfulla erfarenheter.

Ur läroplanstexten både för gymnasiet och grundskolan läser vi att läraren har ett
uppdrag att utgå från elevernas erfarenheter. "Läraren skall utgå från varje, enskild
elevs behov, förutsättningar, erfarenheter och tänkande," (Lpo,94 s 12, Figuren
nedan kan illustrera relationen mellan elevernas erfarenheter och undervisningen.

9
Att utgå från erfarenheter

Figur 1 Elevernas erfarenheter och undervisningen.

I figuren har elevernas erfarenheter illustrerats med en rad olikformade och
olikmönstrade bitar som förts samman. Bilden skall enbart ge föreställningen om
att en grupp elevers erfarenheter kan vara vitt skilda men att de har i samlats ihop
till ett och samma sammanhang i skolans form. Tanken är att dessa erfarenheter
skall påverka undervisningen. I rubriken har jag riktat pilen åt båda håll då
undervisningen också skall påverka elevernas erfarenheter. Man skall utgå från
elevernas erfarenheter i undervisningen men också ge eleverna erfarenheter.
Erfarenhetsbaserat lärande innebär alltså att lärandet måste stödjas genom olika
formar av planerade och strukturerade utbildningsinsatser.
"Barnet eller ämnet"
Den progressiva rörelsen och den pedagogiska diskussionen kring rörelsen pendlar
mellan å ena sidan en "barnet i centrum-inställning” d v s att utgå från barns behov,
erfarenheter och intresse och å andra sidan en "ämnet i centrum" där lärokurs, ämne
och att ha utstakade mål för utbildningen står i fokus (Svingby, 1985).
Konkret uttryckt gäller debatten: skall barnet själv, dess intresse och inställning
styra eller skall ett bestämt innehåll, bestämda uppgifter, styra barnet. Betyder "att
anknyta till elevernas erfarenheter" att undervisningen i varje stund skall ta hänsyn
till vad barnet har av erfarenheter, skall den finnas med som en övergripande
princip för planeringen eller som motiv för lämpliga uppgifter som barnet behöver
fostras in i? Diskussionen har pekat ut de två polerna som en motsättning.
I läroplanskommittens betänkande (SOU 92:94 s 74), som låg till grund för dagens
läroplan (Lpo 94) belyses problemet. Dels säger man att elevens erfarenheter utgör
viktigt innehåll och att undervisningen skall knyta an till dessa. "Individens
10