Dialog och retorik

55 Pages·2008·0.36 MB·Swedish

by  Hans Bourghardt

Södertörns högskola | Institutionen för Svenska, retorik

och journalistik

Dialog och retorik

En jämförande topikanalys av antilogikens

och dialogfilosofins dialogformer

Av: Hans Bourghardt

Handledare: Maria Wolrath-Söderberg

1
Innehållsförteckning

1. Inledning……………………………………………………………………….....................................5

2. Utgångspunkter för uppsatsen…………………………………………...………………………….5

3. Val av undersökningsmetod……………………………………………………………………….…6

4. Uppsatsens upplägg…………………….……………………………………...……........................7

5. Definition av dialog…………………………………………….……………………………..……......7

6. Syfte……………………………………………………………………………………………………….9

7. Forskningsfrågor………………………………………….………………………………………........9

8. En introduktion till antilogiken och dialogfilosofin……………………………………..………...9

8:1 Varför Mendelsons ”Many Sides”……………………………………………………………………..9

8:2 Antilogiken………………………………………………………………………………………...……10

8:2:1 Vad är antilogik?……………………………………………………………………………….……10

8:3 Martin Buber och dialogfilosofin…………………………………………………………...…….…..12

8:3:1 Världens tvåfaldighet…………………………………………………….………………………….12

8:5 Några reflektioner och preliminära slutsatser………………………………………………………13

9 Topikläran som undersökningsmetod och analysinstrument…………………………...….…13

10 Bakgrund – antilogiken och dialogfilosofin kontextuellt……………………………………...17

10:1 Två världsbilder i strid………………………………………………………….…………………....18

10:2 Platon…………………………………………………………………………………….……………18

10:3 Sofismen……………………………………………………………….……………………………..19

10:4 Aristoteles…………………………………………………………………….….…………………...19

10:5 Förändring av logosbegreppets betydelse……………………………………………………..…20

10:6 Bacon………………………………………………………………………………………………….20

10:7 Descartes……………………………………………………………………………………………..21

10:8 Nietzsche……………………………………………………………………………………………..21

10:9 Positivism och hermeneutik………………………………………………………………………...22

10:10 En levande motsättning…………………………………………………………………………....23

11. Antilogiken………………………………………………………………………………….………...24

11:1 Antilogikens kunskapsteoretiska grund……………………………………………………………24

11:2 Kritiken av homo mensura-satsen och dess förhållande till den epistemologiska
kunskapssynen…………………………………………………………………………………………….25
2
11:3 Några konsekvenser av Protagoras filosofi för retoriken………………………………………..27

11:4 Antilogikens natur och praktik………………………………………………………………………28

11:5 Antilogik, eristik och dialektik……………………………………………………………………….28

11:6 Pragmatism, etik och antilogikens funktioner……………………………………………….…….29

11:7 Antilogikens etiska dimension………………………………………………………………………31

11:8 Antilogikens retoriska form……………………………………………………………………….…32

11:8:1 Flerstämmighet…………………………………………………………………………………….32

11:8:2 Oppositionell……………………………………………………………………………….……….32

11:8:3 Dynamisk…………………………………………………………………………………………...33

11:9 Antilogikens efterföljd………………………………………………………………………………..34

12. Dialogfilosofin…………………………………………………………………………..…………….35

12:1 Jag-Du………………………………………………………………………………………………...35

12:2 Jag-Det………………………………………………………………………………………………..36

12:3 Det eviga Duet………………………………………………………………………………………..38

12:4 Dialogfilosofins kunskapsteoretiska grund………………………………………………………..38

12:5 Språket………………………………………………………………………………………………..41

13. Undersökningsdel – jämförande analys mellan antilogisk dialog och dialogfilosofin....42

13:1 Språksyn………………………………………………………………………………………………42

13:2 Kunskapssyn…………………………………………………………………...…………………….44

13:3 Etik……………………………………………………………………………………………………..46

13:4 Dialog………………………………………………………………………………………………….47

13:4:1 Kontext…………………………………………………………………………………………...…48

13:4:2 Flerstämmighet………………………………………………………………………………….....48

13:4:3 Sanning……………………………………………………………………………………………..49

14. Slutsatser och diskussion………………………………………………......……………………..50

14:1 Överblick………………………………………………………………………………………………50

14:2 Några slutsatser………………………………………………………………………………...……51

14:3 Några tankar kring hur antilogiken och dialogfilosofin kan berika varandra med perspektiv,
idéer och begrepp……………………………………………………………………………..…………..51

14:4 En möjlig problematik kring kunskap och kunskapande…………………………………………52

14:5 Ett pedagogiskt perspektiv av dialogfilosofin……………………………………………………..53
3
14:6 Några reflektioner kring topikläran som analysinstrument………………………………………53

Litteraturlista……………………………………………………………………………………………...54

4
1. Inledning

Retoriken betraktas vanligen som monologisk, eristisk och inte sällan som manipulativ.
Uppfattningen kan ledas tillbaka till Platon. Termen retorik dyker första gången upp i Platons
dialog ”Gorgias” och Platon definierar där följdriktigt retorik som doxastyrd och följaktligen
som skenbar verklighet1. Kanske inte konstigt då att uppfattningen om retoriken som varande
manipulativ och eristisk levt kvar in i nutid. Den monologiska, retoriska traditionens
hegemoni har också skymt det faktum att det finns en antilogisk2, dialogisk tradition inom
retoriken. Antilogisk och dialogisk retorik går tillbaka till ”Dissoi Logoi”, till sofismen och
till sofisten Protagoras, Homo mensura-sats. Spår av den antilogiska, dialogiska retoriken går
också att finna i Ciceros, ”De Oratore” och ”De Officiis” men också i Quntilianus verk,
”Institutio Oratoria”.

Tankar kring dialogen och en dialogisk tradition finns också utanför retorikens domäner.
Filosofisk hermeneutik, Mikhail Bakhtins dialogism och Martin Bubers dialogfilosofi utgör
exempel på en mer filosofiskt inriktad ansats till dialog. Bubers dialogfilosofi intar i
sammanhanget en särställning då den med antropologisk utgångspunkt ställer dialogen i
centrum för mänskligt varande. Dialogen får därför hos Buber en existentiell dimension och
kopplar Buber till tänkare som Pascal, Kierkegaard och Heidegger. Någon utarbetad
antropologisk teori eller existentiell dimension finns knappast i den antilogiska dialogen men
det räcker med att gå till Protagoras Homo mensura-sats för att se en världsbild och en
antropologi tona fram. Det är en världsbild och en syn på människan som står i konflikt med
den platonska, positivistiska grundsynen. Retoriken spelar i sammanhanget en viktig roll.
Kanske är det så att en tilltro till retorik som metod och till dess språksyn indirekt formar en
syn på människan och i förlängningen en världsbild. Och omvänt, om Bubers dialogfilosofi
med dess språksyn äger giltighet så borde den rimligtvis innefatta en retorisk, antilogisk
dimension.

Mitt intresse för antilogikens dialogform och Bubers dialogfilosofi utgår ifrån de här
frågeställningarna. Martin Buber var ingen retoriker och hans dialogfilosofi skiljer sig på
avgörande punkter från den antilogiska dialogen. Den är också en utarbetad antropologi,
vilket den antilogiska dialogen inte är. Men trots avgörande skillnader så tycker jag mig ändå
finna påfallande likheter, inte minst i de båda dialogsystemens språk- och kunskapssyn. Jag
menar därför att det med retoriska utgångspunkter kan vara intressant att jämföra likheterna
närmre. Även om dialogfilosofins jag-konstituerande dimension inte har någon motsvarighet
inom den antilogiska dialogen kan det vara värt att undersöka om inte också den dimensionen
kan tänkas ha retoriska implikationer.

2. Utgångspunkter för uppsatsen

Uppsatsen är en jämförande studie av dialogfilosofin och den antilogiska dialogen. Jag vill
undersöka om de båda dialogsystemen har beröringspunkter och något eller några
överlappande fält. Ambitionen är också att se på vilka avgörande punkter de båda

1 Det grekiska begreppet för (sann) kunskap om verkligheten är episteme. Den ”skenbara” verkligheten och
kunskap som utgår ifrån människors tyckande betecknas doxa
2 Begreppet, logos, kan i Mendelsons redogörelse för antilogiken och dess utveckling tolkas som utsaga,
ståndpunkt/position, ställningstagande i specifik fråga

5
dialogsystemen skiljer sig åt i fråga om uppbyggnad, perspektiv, inriktning och utifrån var de
hämtat impulser. Även en belysning av skillnaderna borde kunna ge underlag för slutsatser
kring i vilken utsträckning dialogfilosofin kan betraktas som en antilogisk dialogform. En
sådan undersökning, om än i det här begränsade formatet, kan kanske komma fram till var i
det vetenskapliga och filosofiska landskapet dialogfilosofin kan placeras och därmed också
dess position i förhållande till den antilogiska, retoriska dialogen. En utgångspunkt för
uppsatsen är att Bubers dialogfilosofi med dess två existensdimensioner kan bidra med
kunskap kring dialogens villkor och möjligheter. Den kan tillföra den antilogiska dialogen en
mer uttalad existentiell dimension samtidigt som den antilogiska dialogen med dess större
betoning av techne kan ge dialogfilosofin kompletterande metoder för hur en autentisk dialog
utifrån Bubers tankar kan förverkligas.

3. Val av undersökningsmetod

Retoriken erbjuder en hel arsenal av olika analysmodeller. De flesta måste av olika skäl
uteslutas för min studie. Jag har valt att göra en topisk analys av mitt undersökningsmaterial.
Topikläran3 har många tillämpningar. Som analysinstrument kan den användas för att frilägga
olika tankemönster och förgivettaganden, koppla dessa till givna doxa och ge indikationer på
vilken världsbild de springer ur. Jag vill här bara kort utveckla motiven till valet av topikläran
som analysmetod. Mer utförliga motiv och topikläran som tankemodell redovisar jag i
uppsatsens genomgång av topikläran under punkt 9.

De likheter och överensstämmelser, som vid ett ytligt betraktande, tycks finnas mellan
dialogsystemen, tror jag närmre kan utredas med hjälp av det topiska tänkandets analoga och
associativa tankestrukturer. Det tycks också med hjälp av topikläran vara möjligt att göra både
konvergent och divergent d v s att utifrån flera topoi studera och frilägga ett specifikt topos
och omvänt, att utifrån ett topos titta närmre på andra topoi. Topikläran kan därmed ge goda
möjligheter till perspektivskiften och problematisering av olika begrepp och topoi. Den kan
också ge möjlighet att titta på enskilda topoi utifrån skiftande kontexter och relatera valda
topoi till doxa. Att kunna frilägga, åtminstone avgörande delar, av vetenskapligt och
filosofiskt doxa blir viktigt för att kunna få veta hur de båda dialogsystemen förhåller sig till
varandra.

Jag har efter att ha gått igenom texterna som utgör underlag för min jämförande studie
kommit fram till ett antal topoi som jag menar har betydelse för att kunna dra rimliga
slutsatser kring möjliga beröringspunkter och överensstämmelser mellan de båda
dialogformerna. De topoi som undersökningen utgår ifrån är: språksyn, kunskapssyn, etik,
dialog, kontext, flerstämmighet och sanning. Dessa topoi kommer jag att analysera både
konvergent och divergent för kunna dra slutsatser kring analogier, likheter och skillnader.

3 Topos är grekiska och betyder plats med topoi som pluralform. Topik betecknar en grupp topoi och kan ses som
ett mönster eller en struktur som vi kan lägga över ett ämne ( se Hellspong, Konsten att tala, s 84)
6
4. Uppsatsens upplägg

Uppsatsen undersöker två skilda dialogformer, antilogiken och dialogfilosofin. Begreppet
dialog får med nödvändighet en central betydelse för hur dialogformerna ska tolkas och
förstås. Jag gör därför en kortfattad utredning av begreppet dialog och försöker att definiera
det. Det är viktigt att redan här påpeka att begreppet skiftar i betydelse och betydelseomfång
mellan de olika systemen. Mitt syfte med den kortfattade utredningen är att ge en allmän och
mer grundläggande definition, i viss mån skilja den från den mer vardagliga betydelsen och
sätta in begreppet i en kontext bestående av de båda dialogsystemen som jag undersöker. Det
kan också vara värt att påpeka att ytterligare skiftningar i betydelse och betydelseomfång av
begreppet redovisas i mina genomgångar av dialogsystemen och analysen av dem.

Antilogiken och Bubers dialogfilosofi och den jämförande undersökningen och analysen av
dem upptar huvuddelen av uppsatsen. Jag gör därför en kortfattad introduktion av dem och
redovisar i den här delen av uppsatsen dialogformernas viktigaste karaktärsdrag detta för att
ge läsaren bättre förutsättningar att sätta in dem i en vidare kontext och ge en rimlig bakgrund
till de preliminära slutsatser som redovisas efter introduktionen.

Då jag kommer att använda topikläran som analysmetod för min jämförande undersökning
gör jag sedan en kortfattad genomgång av topikläran och redovisar mina utgångspunkter för
att använda den som analysverktyg.

De resterande delarna av uppsatsen utgörs av en mer utförlig beskrivning av de båda
dialogsystemens karaktäristika, den jämförande topiska analysen av dem och de slutsatser
undersökningen landar i.

5. Definition av dialog

Det tycks mig finnas något villkorat i begreppet dialog. Ordet används ofta i sammanhang
som har en mer seriös, allvarlig och kanske också, formell prägel. Maud Olofsson efterlyste
vid något tillfälle en ”öppen” dialog. Sydkoreanerna söker dialog med talibanerna i det i
skrivande stund pågående gisslandramat i Afghanistan. Tidningen ”Forska” utgiven av
Vetenskapsrådet redogör för en ”levande” dialog kring forskningsfinansiering och EU vill ha
en ”demokratisk” dialog mellan beslutsfattare och allmänheten. Epiteten som sätts framför
ordet dialog, menar jag, förstärker intrycket seriositet och målinriktning.

I vardagligt språkbruk används ordet dialog ofta växelvis med skenbara synonymer som
samtal och diskussion. De här orden fungerar utmärkt som synonymer i vardagliga situationer
men för mina syften är det meningsfullt att försöka att göra en distinktion av ordet ”dialog” då
samtal och diskussion i andra sammanhang utanför vardagligt språkbruk inte kan betraktas
som synonyma med dialog.

Ordet dialog förekommer i olika sammanhang där ordet inte får samma betydelseinnehåll. I
den litterära, dramatiska dialogen används ju ordet för att beteckna scenisk och filmisk
gestaltning av samtal mellan två eller fler personer och i kontrast till litterär och dramatisk
monolog. I denna betydelse hamnar ordet utanför mitt undersökningsområde.

Vad står då dialog för och vad skiljer en dialog från ett samtal eller en diskussion?
7
Etymologisk kommer ordet dialog från grekiskans dia (genom) och logos (ord, tal, språk).
Inte sällan får ordet betydelsen samtal mellan två personer. Det kan bero på likheten mellan
prefixet di och prefixet dia.4 Ordet i dess ursprungliga betydelse står därmed för två eller flera
personer som etablerar och upprätthåller en relation genom språket för att nå fram till
varandra med sina tankar och argument. Det kan vara värt att notera då ordet i den här
betydelsen används i de texter som utgör mitt underökningsmaterial.

För att ytterligare kunna definiera betydelsen av dialog vill jag kort redogöra för betydelsen
av då två närbesläktade orden, samtal och diskussion.

Ordet samtal indikerar genom prefixet sam- att de samtalande kan tänkas ha vissa
gemensamma värderingar i frågor som samtalet rör sig kring och att samtalet förs på
någorlunda jämlika villkor. En dialog förutsätter däremot inte någon samsyn i en fråga eller
ett ämne kring vilket dialogen förs även om dialogen också förutsätter någorlunda jämlika
deltagare för att kunna fungera. Med mina personliga konnotationer indikerar samtal också
något förtroligt och lågmält med smak av eftertanke och reflektion. I samband med Ingmar
Bergmans bortgång sändes ett antal intervjuprogram med regissören där man förde samtal.
Samtalen liknade mer monologer men jag har svårt att tänka mig att det sammanfattande ordet
samtal här skulle kunna ha bytts ut mot dialog utan att det skulle ha blivit missvisande. Ett
samtal har heller aldrig, vad jag förstår, en eristisk5 inriktning; vi slår inte varandra i huvudet
med argument under ett samtal och korar ingen ”segrare”.

Ordet diskussion kommer från latinet och har samma ordstam som verbet, dissikera, som
betyder skära sönder eller ta isär. Det antyder en inriktning mot argumentation och eristik. I
en diskussion plockar vi isär meningsmotståndarens argument och analyser och värderar dem.
Diskussionen har också en riktning som inte förutsätts i dialog som till sin natur är mera
sökande och improviserad. Även om en diskussion inte behöver innefatta konfrontation så har
argumentationen en given plats i en diskussion.

Det är rimligt att anta att Platons dialoger haft betydelse för hur vi ser på dialog och vad vi
lägger in för betydelse i ordet. I Platons dialoger får dialogen formen av ett utredande,
analytiskt meningsutbyte mellan den ”litteräre” Sokrates och någon erkänd
meningsmotståndare. I det dialektiskt präglade meningsutbytet använder Sokrates deduktiva
resonemang för att steg för steg smula sönder motståndarens argumentation och slutligen
förlösa den platonska sanningen.

Parallellt med denna eristiskt präglade dialog och en mer monologiskt inriktad retorik löper en
mindre uppmärksammad sofistisk tradition som utgår ifrån Protagoras homo mensura-sats6
Dialogen i denna antilogiska tradition tar mer formen av, en mellan flera parter, gemensamt
genomförd inventering och bedömning av motstridiga ståndpunkter för att kunna komma fram
till beslut präglade av konsensus och homonoia med strävan mot fronesis.

4 http://sv.wikidedia.org/wiki/Dialog
5
eristik, konsten att disputera med hjälp av sofismer och ologiska men förvillande argument.

Källa: Nationalencyklopedin
6 ”Människan är alltings mått: måttet på det varande, att det är, och för det ickevarande, att det icke är”
(Protagoras) Rosengren, s 13
8
6. Syfte

Syftet med uppsatsen är att utifrån topikläran som analysmetod försöka komma fram till om,
och i så fall, i vilken omfattning, på vilka sätt och inom vilka områden Bubers dialogfilosofi
överensstämmer med antilogikens retoriska dialogform och i vilka viktiga avseenden de
skiljer sig åt. Jag vill med uppsatsen kunna ge ett godtagbart underlag för att bedöma inom
vilket vetenskapligt och filosofiskt tankefält Bubers dialogfilosofi hör.

7. Forskningsfrågor

• Vilka avgörande gemensamma topiker går att finna mellan antilogiken och
dialogfilosofin?

• Vilka delslutsatser går att dra utifrån de gemensamma topikerna?

• Var hör dialogfilosofin vetenskapligt och filosofiskt hemma?

• På vilka sätt kan de båda dialogformerna komplettera och korsbefrukta varandra?

8. En introduktion till antilogiken och dialogfilosofin

Dialogfilosofin och antilogiken utgör grunderna för min jämförande studie. Jag vill därför i
den här delen av min undersökning göra en kort introduktion av respektive tankesystem för att
därefter mer ingående behandla några av de viktigaste konstituerande delarna hos de båda
dialogformerna. De resonemang jag för i den utredande delen av uppsatsen utgår ifrån den
redogörelse som följer och har uppsatsens kortfattade genomgång av de viktigaste
vetenskapliga och filosofiska paradigmskiftena som fond och avstamp för mina slutsatser.

8:1 Varför Mendelsons ”Many Sides”?

Den sofistiska, antilogiska tanketraditionen är sammansatt och har utlöpare in i vår tid såsom
hermeneutiken och senare postmodernismen som har hämtat influenser därifrån. Det finns
också motstridiga uppfattningar kring synen på sofismen och i vilken utsträckning, om någon,
vissa tänkare kan betecknas som sofister. Min uppsats har självklart inga ambitioner att ge sig
in i den striden. Jag har valt Mendelsons ”Many Sides”av tre skäl. För det första gör den
genomgång av en alternativ strömning i retorikens historia, den antilogiska, som utgör en
viktig grund för min jämförande studie. Det finns naturligtvis skäl att fråga sig om Protagoras
antilogiska idéer godtagbart kan spegla och representera denna tradition. Men, många av
sofismens och antilogikens grundläggande, relativistiska idéer och dess språksyn kan ledas
tillbaka till Protagoras och hans två inflytelserika idéer: doktrinen om motsatta argument och
homo mensura-satsen. Protagoras lär vara den förste som hävdade att det i varje fråga finns
två motsatta, motstridiga argument.7 Alltså, jag gör inga anspråk på att Mendelsons historiska
genomgång skulle representera denna tanketradition i dess helhet men menar ändå att

7 Mendelson, Many Sides, s 2
9
Protagoras idéer och den influens som de haft på Cicero, Quintilianus och andra väl speglar
grunddragen hos den sofistiska antilogiken och hos några av dess proselyter och historiska
utlöpare.

För det andra låter jag också Mendelsons historiska genomgång av det antilogiska tänkandet
utifrån Protagoras idéer representera antilogiken på grund av det begränsade utrymme som en
c-uppsats erbjuder. En mer uttömmande redovisning av sofismen och antilogiken faller med
nödvändighet utanför ramarna för en undersökning av den här begränsade omfattningen. För
det tredje så finns det i ”Many Sides” en tydlig ambition att utifrån Protagoras tankar utforma
en alternativ dialogisk, retorisk pedagogik. Den pedagogiska ansatsen är också tydlig hos
Buber. Även om de pedagogiska aspekterna av de båda dialogformerna inte utgör huvudspåret
i min undersökning kommer pedagogiska frågeställningar in i min analys och i mina
reflektioner.

Min förhoppning och tro är att min kortfattade genomgång av ”Many Sides” ska kunna ge en
rimligt god, om än inte heltäckande, bild av antilogiken.

8:2 Antilogiken

Vi lever i föreställningen att argumentation är en form av krigföring. Argumentation är
agonistisk till sin natur; det gäller att gå segrande ur striden som en argumentation ger upphov
till. Vid sidan av denna hegemoniska uppfattning finns en retorisk tradition som har sina rötter
hos de grekiska sofisterna och då fr a Protagoras. Den utgår från tanken att alla utsagor eller
logos aldrig kan vara mer än partiella och att argumentation kan användas i dialog för komma
fram till övervägda och goda konsensusbeslut.

Michael Mendelson som är professor i retorik vid Iowa State University har utifrån den
antilogiska traditionen utvecklat en dialogisk pedagogik som bygger på denna tradition. I sin
bok ”Many Sides” gör han en genomgång av den antilogiska traditionen och dess utveckling
och lägger upp riktlinjer för en pedagogik byggd på dess grunder.

Mitt intresse för den antilogiska traditionen ligger på dess dialogiska inriktning. Min något
summariska sammanfattning har visst fokus på den antilogiska dialogen och de
förutsättningar för den som antilogiken ger. Mindre vikt läggs vid redogörelsen för den
antilogiska pedagogiken då den aspekten har behandlats i Nämds uppsats.8

8:2:1 Vad är antilogik?

Antilogik är en metod för argumentation där två motsatta positioner undersöks i förhållande
till varandra.9 Liksom varje form av argumentation är antilogiken techne. Den är anpassad för
att hantera varje form av fråga som det råder motstridiga uppfattningar om i en social diskurs.
Antilogiken utmärker sig genom en medveten strävan att sätta motstridiga uppfattningar sida
vid sida i syfte att kunna göra gemensamma jämförelser. För en meningsfull jämförelse måste
till varje logos läggas dess antilogos. Vad som utmärker antilogiken som argumentation är
den dubbla eller bilaterala relationen mellan motstridiga argument. Det finns i antilogiken ett
implicit krav på dialogiskt utbyte som skiljer den på i stort sätt alla punkter från den ensidiga

8 Therese Nämnd, Dialog i Undervisning, Undervisning i Dialog, c-uppsats i retorik, Södertörns högskola
9 Mendelson, s 47
10