Det är vår bestämda uppfattning att om ingenting görs nu kommer det att vara för sent

365 Pages·2010·4.04 MB·Swedish

by  Andreas Malm

Det är vår bestämda uppfattning att om ingenting görs nu
kommer det att vara för sent
DET ÄR VÅR

BESTÄMDA

UPPFATTNING

ATT OM
INGENTING
GÖRS NU

KOMMER DET ATT VARA FÖRSE

Andreas Malm / Atlas

9 Förord
1
13 1:1 Den som skapar sig själv
23 1:2 En grön eld
35 1:3 Den globala nedkylningen
41 1:4 Värmens byggmaterial, och livets
49 1:5 Det förträngda kolet
53 1:6 Skapad av den stora ingenjörens hand
63 1:7 En andra revolution från år 1917
77 1:8 Det stora flätverket
85 1:9 Katalysatorn i katedralen
2
107 2:10 Det förträngda kolets återkomst
115 2:11 En spiral, från sval till glödhet
131 2:12 Blind mekanik
137 2:13 En sandhög som rasar
159 2:14 Kritiska lägen
165 2:15 Två jättar i en vattenrutschkana
183 2:16 Brittvinter
195 2:17 Vippande spegel
201 2:18 Himlen över våra huvuden
209 2:19 Det onaturliga urvalet
235 2:20 Nodlinjernas tid
3
251 3:21 Forskare i alla länder, zooma ut!
263 3:22 Att avgöra en evighet
279 3:23 Fästningen faller
289 Tack
293 Noter
333 Litteratur
LIVETS HISTORIA:NÅGRA HÅLLPUNKTER
Arkeikum Proterozoikum Fanerozoikum
Eoner:
600 MILJONER ÅR 500 MILJONER ÅR 400 MILJONER ÅR 300 MILJONER ÅR 200 MILJONER ÅR 100 MILJONER ÅR 0 ÅR
3,8 mil3ja,5rd meril jåarr.d Feörr åsrta. Bsplåågrreö2nn, 6aa vlm glieivlrj apn2råad, j3ueo prmrpd åifelirnjn.an .rF edörer fsro tåtaor ss. pySnåyrtreegsnae sanrv.e evuokluatrioyonteenr.. 543 miljoner år. Kambriska explosionen. 440 milj4o2n5e rm åirlj.o Mnears såurt.d Böoetnadneis ik sal uetxept laovs i3po6en0re3i on5md.5ie lmjnoo iinnoolljjrreeooddrrnnoo ååeevvrrrriicc.. åå iiMMuurrm..aa Sss..sstauurtttd fööern pdeer iio sdluetne kt aarvb poenr:i oindteenn sdievv porno.2d5u1k tmioinlj oanv ekro lå.r. Massutdö2e0n0d em ii sljlounteetr aåvr .p Meraiosdseuntd pöeernmde. i slutet av perioden trias. 65 miljoner år. K3-3T -masi2ltj4eo rmnoeiidlrj eoånnr :. e d 4r A 2di 1 nånom,1e,5troc82nai .hu ml r m0jKf skosö0iaoitlntrl0ijraljssoedi orået nrittnaorr ä eå fen.xicör r raiSsk rd. å lå l sdhiFärunr öa.mköt.n r l tHrptS eeesueåovtdttnta maa .sm irr usestoaä.n np fnnhdöaådnaresre ibterese inekp5l i ipa0osaso,0k,tv kiu e dmhepneonpi nplm sjh loteionånilrsdiod.tecoelecanner A..nu.stralopithecus.
Till Jonatan
0:0
FÖRORD
Det här är en bok om värme.Det är en bok om den värme som nu sänker sig 9
över jorden och om de skred den hotar utlösa.Men det är också en bok om
hur vetenskapen in i det sista har underskattat farorna:
Läget är betydligt mer akut än vad vi i allmänhet tror.
Uppvärmningen av jorden sätter vår syn på naturen på svåra prov, och
därför är det här,inte minst,en bok om vilka lärdomar som kan dras av det
som nu sker och hur vi bäst kan förstå den framtid vi går till mötes.Den är
inte skriven av en fackman,men ambitionen har varit att förankra alla cen-
trala påståenden i den senaste,bärkraftiga forskningen.Källorna redovisas i
fotnoter. De vetenskapliga begreppen har hållits till ett minimum, men
många har varit svåra att undvika;avsikten har då varit att introducera dem
så lättfattligt som möjligt.Sifferexercis – ett vanligt fenomen i klimatlittera-
tur – har likaledes pressats till minsta möjliga nivå.
Innan vi går in på uppvärmningen måste vi förstå vad det är som står på
spel.Därför ska vi börja från början.
1
1:1
DEN SOM SKAPAR SIG SJÄLV
Allt börjar med solen.Inuti dess buktande eldkropp,aldrig stilla i sig själv, 13
utan fasta gränser som en klipplanet,under den virvlande ytan av gasström-
mar och partikelmoln som slungas ut ur massan,allra längst in i en blint vit-
glödande explosionsstad,där hettan uppgår till 15 miljoner grader Celsius,
pågår sedan nästan fem miljarder år kärnreaktioner.De frigör energi.Från
innandömet arbetar sig energin långsamt ut genom solens lager,kolliderar
med gas och stöts tillbaka,behöver 20000år,20miljoner år eller 50miljoner
år för att till sist nå fram,slita sig lös från gasen och fly ut som ljus.Genom
rymden strålar sedan den frigjorda solenergin,obehindrad,oförtunnad,tills
den efter åtta minuter möter jordens atmosfär.Där blockeras en del av strål-
ningen, men tillräckligt mycket tar sig ned till skorpan för att värma upp
mark och luft, fördunsta vatten till regnmoln, sätta atmosfären och ocea-
nerna i rörelse och efter gryningen lysa upp den samlade scenen,planeten,
för de seende varelserna.1
Solen ger liv.Men innan den gav liv var den,vid tiden för sin egen födelse,
för4,6miljarder år sedan,en nebulosa.I solnebulosan kretsade starkt kon-
centrerade stoftmoln,stenblock,klipprojektiler som attraherades till varan-
dra genom gravitationskraften,kolliderade,slogs ihop,smälte samman till
en växande klump som vann över fler kroppar till sin sida så att en ny planet,
inte långt efter solens egen födelse,under en förlossning som varade i på sin
höjd hundra miljoner år,slet sig loss och gick in i en egen bana:jorden.Som
färsk legering av någon miljon objekt från solnebulosan var jorden ännu
smältande het. Där kunde inget liv uppstå. Inte heller kunde liv fortleva
någon längre tid så länge ”det tunga bombardemanget”pågick:granater från
rymden som fortsatte att slå ner på jordens yta.Men någon gång för 3,9mil-
jarder år sedan tog ammunitionen slut. Det tunga bombardemanget upp-
hörde,jorden var färdigbildad,stabil i sina konturer och avsvalnad och nu
dröjde det inte länge,med geologiska tidsrymder mätt,innan liv dök upp,