de svenska landsiyiålen

200 Pages·2016·28.7 MB·Swedish

Med detta häfte är årgången 1885 afslutad.
NYARE BIDRAG TILL KÄNNEDOM OM
DE SVENSKA LANDSIYIÅLEN
OCK
SVENSKT FOLKLIF.
TIDSKRIFT
UTGIFVEN PÅ UPPDRAG AF
LANDSMÅLSFÖRENINGARNA I UPPSALA, HELSINGFORS OCK LUND
GENOM J. A. LUNDELL.
23:dje h.
1885. D.
INNEHÅLL:
M. KLINTBERG, Laumålets kvantitet ock aksent.
Smärre meddelanden s. i—c.
STOCKHOLM
SABISON & WALLIN.
Boklådspris för årgången 4,50.
Tidskriftens utgifvare:
Docenten, Fil. kand. J. A. LUNDELL i Uppsala
med biträde af
Prof. L. F. LEFFLER ock Doc. A. G. NOREEN i Uppsala
Prof. A. 0. FREUDENTHAL ock Doc. H. A. VENDELL i Helsingfors
Doc. A. KOCK ock Bibl.-amanuensen A. MALM i Lund.
Första bandet (årgg. 1878-80) ar utsåldt.
Årgångarna 1881-1885 (tillhör. bd II—VI samt Bih. 1—II)
fås hos utgifvaren eller i bokhandeln till samma pris som lö-
pande årgång ock innehålla:
Årgången 1881:
[4 h.] II. 5. Folktro, seder ock bruk i Möre, af M. JONSSON. 25 s.
[5 h.] II. 2. Tillägg till Noreens ordbok öfver Fryksdalsmålet af J.
MAGNUSSON. 93 s.
[6 h.] MA. Om dialektstudier, af J. A. LUNDELL. 31 s.
[7 h.] IV. 1. Dalmålet af ADOLF NOREEN, I. Inledning. 23 s. med karta.
[8 h.] III. 2. Sagor, sägner, legender, äfventyr s. 1-48.
[9 h.] II. Smärre meddelanden, s. 1-38.
Årgången 1882:
II. 6. Om sil ock sel i norrl. ortnamn, af J. NORDLANDER. 29 5.
[10 h.] /I I. 7. Sagor från Enaådalen uppt. af EMIL SVENSEN. 38 s.
II. 8. Gåtor ock spörsmål från Värend, af G. 0. HYLTEN-CAVAL-
LIUS. 22 s.
[11 h.} IV. 2. Dalmålet af ADOLF NOREEN, II. Ordlista. 240 s.
[12 h.] Bih. I. 1. En lustigh comoedia om kon. Gustaf I af A. J:IS PRYTZ.
156 s.
Årgången 1883:
JII 10 Folktoner från Jämtland, af K. BOHLIN. 36 s.
[13 12. Om sv. ock om fornsv. 1-ljud, af A. KocK. 13 s.
{II,I: 4. Smärre meddelanden, s. 39-167.
[14 11.1
Upplysningar om Vätömålet i Roslagen, af A. SCHAGER-
STRÖM. 88 s.
Årgången 1884:
15 h. V. 1. Sagor ock äfventyr uppt. i Skåne af EVA WIGSTRÖM. 144 s.
16 h. Bih. II. 1. Harald Oluifsons Visbok. 98 s.
9. Från södra Sverge. Stycken på folkmål. 121 s.
17 h .
II. 11. Anteckningar om tvänne dalvisor af G. ENESTRÖM. 16 s.
18 h. V. 3. Fäbodväsendet i Ångermanland af J. NORDLANDER. 46 s.
19 h. II. 3. Runömålet af H. VENDELL. S. 1-64.
Årgången 1885:
20 h. II. 1. De svenska landsmålsföreningarna i Uppsala, Helsingfors
ock Lund 1872-1881. 83 s.
(Forts. å omslagets 3:e sida.)
NYARE BIDRAG TILL KÄNNEDOM OM
DE SVENSKA LANDSMALEN OCK SVENSKT FOLKLIF VI. 1.
LAUMÄLETS
KVANTITET OCK AKSENT
A I,
MATHIAS KLINTBERG.
STOCKHOLM 1885
KONGL. BOKTRYCKERIET
P. A. NORSTEDT & SÖNER.
Ss. 1-61 af detta nummer ingå i en akademisk afhandling,
fdr filosofisk doktorsgrad till offentlig granskning framstäld
Uppsala den 13 december 1884.
Förord.
Laumålet talas i Lan socken på Gotland: Nämda socken
är belägen på öns sydöstra kust ock omfattar 12 (förmedlade)
hemman med omkring 575 invånare. Att mina undersök-
ningar hittills hufvudsakligen inskränkt sig till ett så obetyd-
ligt område, beror dels därpå, att jag redan i tidigare år gjort
bekantskap med Laumålet, dels därpå att man i Lau påträffar
en mängd uttryck, ord ock former, som i allmänhet vida bättre
än i andra socknar af det Gotländska fastlandet — åtminstone
så vidt jag har mig bekant — bibehållit sin ålderdomliga prä-
gel, ock detta Med en sådan säkerhet ock fasthet, att Lau-
målet, så vidt det rör Gotlandsdialekten, endast torde öfver-
träffas af Fårömålet. Hvad tonfallet beträffar, är detta i
hufvudsak gemensamt för hela det gotländska fastlandet, men
då Laumålet äfveu häri till en del står på en äldre ståndpunkt
(såsom vid uttalet af tvåstafviga presensformer), så har detta
varit ett ytterligare skäl, hvarför jag först riktat uppmärksam-
heten åt detta håll. Ett rikligt ordboksmaterial är redan sam-
ladt, ock det beror endast på omständigheterna, hur länge
publicerandet däraf skall låta vänta på sig. Emellertid har
jag ansett det vara icke allenast lämpligt utan rent af nöd-
vändigt att före utgifvandet af ordboken lernna en redogörelse
för det egendomliga uttalet, så vidt detta beror af kvantitets-
ock aksentförhållanden. Det är denna uppgift, som föreliggande
arbete velat lösa. Det gör icke anspråk på att vara annat än
ett schema, upptagande så många grupper eller klangfigurer —
om detta uttryck får begagnas -- att målets ordförråd alltid i
någon af dem skall ha sin motsvarighet. För att åskådliggöra
uttalet har jag anlitat det vanliga musikaliska betecknings-
sättet, som oaktadt alla brister (såsom tillämpadt på talspråket)
1) Enligt C. J. BERGMANS uppgift i Gotlands geografi ock historia,
Visby 1879, utgjordes invånareantalet d. 31 dec. 1877 af 577 personer.
4 KLINTBERG, LAIIMILETS KVANTITET OCK AKSENT. VI. 1
dock äger förtjänsten af att vara enkelt ock lättfattligt. Exem-
plen, som under de olika »klangfigurerna» anförts, göra i all-
mänhet icke häller anspråk på fullständighet, utan stå där
endast såsom typer för grupper af samma slag; att de det
oaktadt svält ut till en sådan mängd, beror därpå, att förf.
velat lemna ett någorlunda rikt prof på tillgångarna i ett mål,
som hittills blifvit så obetydligt bearbetadt.
Hvad den fonetiska beteckningen angår, vill jag här endast
anmärka, att det å-ljud, som ingår i diftongen au, motsvarande
riksspråkets o i stol, för vissa trakter af Gotland bör betecknas
med a, men i Lan är mera slutet. Ä-ljudet betecknas i all-
mänhet med a, men är i vissa förbindelser mera öppet ock
tecknas då med (2, nämligen i diftongerna ca ock ceu, samt då
det är kort framför r. Rörande r-supradentalerna ock t etc.
hänvisas till LUNDELLS redogörelse för landsmålsalfabetet i
Nyare bidrag till kännedom om de svenska landsmålen I. i s. 35.
Slutligen får jag till alla dem, som med råd ock upplys-
ningar varit mig behjälpliga, uttala mitt hjärtligaste tack, ock
ber jag att särskildt få nämna hemmansägaren OSKAR AHL-
STRÖM, förre kyrkovärden LARS LARSSON FIE ock hans hustru
ock måg samt arbetaren MATHrs OLSSON ock lians hustru,
hvilka alla med den största beredvillighet lemnat begärda upp-
lysningar rörande Laumålet; vidare med. doktor J. NORDLUND,
som ledde de första försöken att bestämma intervallerna, samt
musikdirektör W. SÖHRL1NG, som sedermera med bepröfvad
skicklighet ock på ett synnerligen. lyckadt 'sätt förstått att ut-
reda äfven ganska svåra detaljer af denna fråga. Likaledes
är det mig en kär plikt att till docenten E. BEATE ock kan-
didaten R. ARPI uttrycka min tacksamhet för alla upplysningar,
som af dem lemnats, ock framför allt till t. f. professorn A.
NOREEN, som icke allenast varit driffjädern till företaget, utan
äfven under dess utförande varit den mest nitiske ock väl-
villige rådgifvare.
Första kapitlet.
Kvantiteten.
För målet gälla öfver hufvud samma kvantitetslagar som
för riksspråket. Sålunda efterföljes kort eller balflång betonad
vokal af lång konsonant ock lång eller öfverlång vokal af kort
konsonant. 1
Lång vokal + lång konsonant förekommer endast, då vid
sammansättning den senare leden börjar med samma konso-
nant, hvarmed den föregående slutar, ett förhållande som lika-
ledes äger rum i riksspråket. Jämför t. ex. orden boddisk,
mållös, vallag, såggubbe med bodvaror, måltid, valdag, sågspån.
Då man således på grund af vokalens kvantitet i allmänhet
kan sluta till den följande konsonantens, ock då för öf'rigt
konsonanterna i målet ej förete några egendomligheter i kvan-
titativt hänseende, så kommer kvantitetsbeteckningen i det
följande endast att afse vokaliska kvantitetsförhållanden, ock
detta på följande sätt:
med ti betecknas kort,
och 0* halflång ock reducerad lång,
gdP4
P
» •
lång ock reducerad öfverlång
samt » • eller •' öfverlång.
hå 5
Till närmare belysning häraf må några exempel anföras:
bikant bekant, bakagg böckling, auka öka ock aka åka. Hvad
först beträffar i uti bakant, kan detta gälla såsom typ för
1) Här användas för korthetens skull uttrycken vokal ock konsonant
i samma bemärkelse som vokal- ock konsonantljud.
6 KLINTBERG, LAUMÅLETS KVANTITET OCK AKSENT. VI. 1
en kort, obetonad vokal, d. v. s. en vokal, för hvars tydliga
uttalande åtgår den relativt kortaste uttalstiden (ett tidsmoment).
I första stafvelsen uti ordet bikigg är t-et betonadt ock ut-
talas med ett kort efterslag (eller liksom med en hastig glid-
ning uppåt), hvarför denna vokal bör tillmätas ett något ökadt
kvantitativt värde (ett + ett mycket reduceradt tidsmoment)
i förhållande till i uti bikant.
En diftong, t. ex. au i auka, torde närmast kvantitativt
motsvara två korta vokaler (två tidsmoment) samt en öfver-
lång vokal, t. ex. a uti aka, i det närmaste tre korta vokaler
(tre tidsmoment).
En öfverlång vokal fordrar alltså längre uttalstid än en
diftong. Detta förhållande, som måhända förefaller något be-
synnerligt, beror därpå, att diftongen saknar det första 'mo-
mentet, som ingår i den öfverlånga vokalen. Tänker man sig
i enlighet med hvad förut är sagdt a upplöst i a + a + a, så
motsvara de två senare kvantitativt de båda vokalerna a + u,
som ingå i diftongen, ock det första utgör det plus, som till-
kommer den öfverlånga vokalen. Denna kvantitativa skilnad
har sin grund i den omständigheten, att man vid uttalandet af
en öfverlång vokal håller ut (hvilar på) anslagstonen (innan
den för den öfverlånga vokalens två senare moment ock dif-
tongen gemensamma glidningen börjar), hvilket icke är fallet,
då man uttalar en diftong.
Ehuru, såsom redan af föregående framställning synes, det
begagnade beteckningssättet för angifvandet af vokalernas rela-
tiva tidvärden icke gör anspråk på att vara ett fullt exakt
uttryck för värkliga förhållandet eller så att säga en trogen
fotografi af talet, så anser jag dock, att man genom detta be-
teckningssätt kommer sanningen så nära, som det gärna är
möjligt, då man för bestämmandet af kvantitetsgraderna varit
hänvisad uteslutande till örat och talorganet.
Med afseende på kvantiteten i målet är följande att märka:
A. I åtskilliga främmande ord
förekommer öfverlång vokal motsvarande kort i rspr.: ad-
vant advent, afarcl affär, agusta augusti, april april, betundpratzku
bondpraktikan, kastal kastell, kumpas kompass, paper papper,
pgpar peppar, pkgdigg pudding.
VI. 1 KVANTITET. 7
B. I inhemska osammansatta ord
Intaga målets betonade stafvelser med afseende på kvanti-
teten följande ställning till fornspråket:
Kort vokal + kort konsonant motsvaras af
. a) kort eller halflång vokal +. lång konsonant i
flatna flatna, glisna glesna, gana gärna, harar hård, han
horn, jana hjärna, kan korn, kvan kvarn, kana tjärna, lasnagg
läsning, raknigg räkning, sakna sakna; smalar smal, smalna
smalna, varta vårta;
b) öfverlång vokal + kort konsonant i
balga (el. balja) balja., bik beck, bit bett, blus bloss, bur
borr, bura borra, drup dropp, drupa droppe, dur dörr, flyta
(äf. flyta) flytta, frama främja, glam glam, grip grepp, holma
halka, hastur hastig, Tuta hetta, hakla häckla, kakla kackla,
kvikar kvick, kvalnigg kväljning, kvala kvälja, kagla kägla,
lik lock, luka lucka, /ut lott, luta lotta, lyn lönn, laka läcka
(vb.), lata lätja, mika mycket, musa mossa, ny/cal nyckel, rutn
rutten, sime, simma, sita sitta, st satt, sita -suttit, skut skott,
skuta skotta, smatra smattra, strik streck, sala sälja, hy tenn,
tama tämja, tana tänja, vik veck, vika vecka, vila vilja, vin
(föråldr.) vän, vit vett, ve,na vänja, ype,n öppen, ypna öppna.
Kort vokal + lång konsonant motsvaras af
a) kort eller halflång vokal + lång konsonant i
brzna brinna, ina inne, haga hugga, ra/s rock, visar viss;
b). öfverlång vokal + kort konsonant i
dom dam, darna dämma, krypligg krympling, sliprur slipp-
rig, spraklur spräcklig.
Lång vokal eller diftong + kort konsonant motsva-
ras af
a) öfverlång vokal eller diftong + kort konsonant i
kata kätja, netar nätter (jfr 4 a), sald såll, salda sålla,
Mar etter, baisk besk, bazsl betsel, blauma blomma, braust
bröst, dram dröm, drama drömma, dreistur dristig, dozma
dömma, gaispa gäspa, glaimskar glömsk, glaima glömma, grcezma
grimma, hamn hem, gama gömma (sbst.), gaima gömma (vb.),
haust höst, haiga höja, kleistar klister, klceistra klistra, laikst
läst (sbst.), laindaum löndom, leim lim, lceima limma, leinigg
linning, plauma plommon, pceusta pusta, raigla ragla, rceum
rum, rama rymma, skceum skum, straum ström, svatta svett,
8 KLINTBERG, LAUMÅLETS KVANTITET OCK AKSENT. VI. 1
svcezma svimma, sist sist, sceupa soppa, tceima timme, tceisl
(vagns-)tistel, tomta tömma, enigt ögla, eikta idka;
b) halflång vokal + lång konsonant i lata låta.
4. Lång vokal + lång konsonant motsvaras af
öfverlång vokal eller diftong + kort konsonant i
inreta inrätta, let lätt, leta lätta, not natt, (netar nätter,
jfr 3 a), ret rätt, ta tätt, ota åtta, auta otta;
kort eller halflång vokal + lång konsonant i
brum brådtom, gas gäss, my 4 möss, stora större.
5. Vid böjning
a) vexlar rotstafvelsens kvantitet dels genom att
en ursprungligen lång vokal (el. diftong) förkortats, så-
som i
biet blifva, bl blifvit
grovar grof, graft groft
hora höra, harcla, hart hörde, hört
skriva skrifva, skrivda, skrift skref, skrifvit;
pi) dels genom att en ursprungligen kort vokal förlängts:
grama gräma, gremida, gramt grämde, grämt
gara göra, gcerla, gcert gjorde, gjort
hva lefva, loda, lift lefde, lefvat
slya sofva, soda, sift sot, sofvit
tiga tiga, tigda, tikt teg, tegat
saga säga, sagda, sakt sade, sagt;
förefinnes ingen vexling, hvilket förhållande kan vara
a) ursprungligt
kana känna, kanda, kant kände, känt
varm varm, varmt, varma varmt, varma, eller beroende
på M en utjämning till förmån för den långa vokalen:
bezu bo, bauda, baut bodde, bott
blar el. blor blå, blot el. blot blått
fa få, fat fått
fre% fri, frceit fritt
go gå, got gått
gatt get, gudar getter
na nå, noda, not nådde, nått
spo spå, spoda, spot spådde, spått
sta stå, stot stått
sletar slät, slet slätt