Afrika på fel spår: utvecklingens och biståndets kris i ett allt fattigare Afrika

142 Pages·1984·1.011 MB·Swedish

by  Knud Vilby

på fel spår
Utvecklingens och biståndets kris i ett allt fattigare Afrika
Knud Vilby

Afrika på fel spår

Afrika på fel spår
Utvecklingens
och biståndets kris
i ett allt
fattigare Afrika
Knud Vilby
Nordiska afrikainstitutet, Uppsala 1984
Originalets titel: Afrika i misv~kstV, indrose, 1983
översättning från danskan: Karin Andr~
Omslagsfoto: Gustaf Eneroth
Denna bok har utgivits med ekonomiskt stöd från SIDA
@KnudV ilby 1984
ISBN 91-7106-230-0
Tryckt av Motala Grafiska AB, Motala 1984
Innehåll
Förord 7
Mitt i Afrika står en vit elefant från Japan 11
Tanzania - kloka ord och vardagselande 21
Kenya - orättvisorna vaxer men tillväxten har avstannat 47
Zambia - ett utvecklingsmönster som drabbar de fattigaste 58
En jämförelse: oljeinkomster och u-landsbistånd
- samma risk för ensidigt beroende 69
Sex påståenden med motiveringar - om bistånd som är till
skada och om bistånd som ar till nytta 93
Första påståendet 94
Andra påståendet 99
Tredje påståendet 105
Fjärde påståendet 111
Femte påståendet 120
Sjätte påståendet 125
Afrika - ett uppdrag - en utmaning - ett ansvar 132

Förord
I den dagliga nyhetsströmmen ser man sällan någonting om
dem och mycket hoppas över av de massmedia som är mer
intresserade av de dagliga sensationerna an av de utdragna
katastroferna.
Emellertid finns informationen. Varje vecka eller månad nya
rapporter i ord och siffror om en afrikansk utveckling, så allvar-
lig att man nu till och med i officiella FN-rapporter talar om en
nedåtgående spiral av ekonomisk tillbakagång, fattigdom och
svält.
Det ar inte längre utveckling som är huvudfrågan för många
afrikanska nationer, utan överlevnad, står det i en rapport från
FNs generalsekreterare i april 1984.
Att många svälter i Afrika vet vi. FNs jordbruksorganisation
FAO talar om katastrofala förhållanden i 24 afrikanska Iander.
Men det finns andra siffror som vi sällan eller aldrig hör talas
om.
Har några uppgifter från julimötet 1984 i FNs ekonomiska
och sociala råd (ECOSOC):
- Afrikas export uppgick under 1983 till 64,6 miljarder dol-
lar, eller 32% mindre än 1980.
- Oljelandet Nigerias export föll med 55% från 1980 till
1983.
- Jordbrukslandet Tanzanias industriproduktion låg under
1982 på 56% av 1980 års nivå.
- På grund av brist på importerat råmaterial och reservdelar
hade kapacitetsutnyttjandet inom industrin i länder som Ghana
och Tanzania i många fall sjunkit till omkring 20%.
- Produktionen av spannmål sjönk både under 1982 och
1983, medan man importerade omkring 6 gånger så mycket
spannmål som under 1970.
- I en rad Iander motsvarade skulden omkring hälften av
bruttonationalinkomsten. Medan skuldräntor och amortering-
ar 1973 motsvarade ca 8% av de afrikanska ländernas exportin-
takter låg den siffran på mer än 25% under 1983. I några länder
var den mer an 50%.
- Antalet arbetslösa och undersysselsatta utgjorde nara
50% av den samlade arbetsstyrkan i Afrika.
Listan kan fortsättas nästan i det oandliga. Omvandlad till
mänskliga villkor ar det har en beskrivning av en katastrof med
ohyggliga omedelbara effekter och ännu allvarligare framtids-
perspektiv. Det finns en Överhängande risk för ytterligare inva-
lidisering av de mänskliga resurserna, som ar den ena viktiga
delen av Afrikas möjligheter till en bättre framtid. Och en lika
Överhängande risk finns att jordbrukspotentialen, som utgör
den andra delen, kommer att Ödeläggas!
En del av tillbakagången tycks oundviklig, ty alla prognoser
visar att Afrikas fattigdom kommer att öka under ytterligare ett
antal år. Produktionen ökar fortfarande långsammare an be-
folkningen och rent generellt ar hela Afrika i missvaxt. Det ar
framförallt missvaxt i jordbruket med hunger som omedelbar
konsekvens, men det ar också politisk och ekonomisk missvaxt.
Som journalist har jag varit intresserad av Afrika och rest
omkring dar sedan 1969, men inte förrän under de allra senaste
åren har jag kant mig pessimistisk. I dag kan det vara svårt att se
något hopp eller några möjligheter att stoppa den förödande,
nedåtgående spiralen. Ändå ar det också vår uppgift att försö-
ka. Huvudansvaret ar Afrikas och Afrikas befolknings. Men
medansvaret ar vårt.
Det ar idag nästan hela Afrika och därmed också de sins-
emellan mycket olika afrikanska länderna som har problem.
Men ett av denna boks påståenden ar att det finns en likhet
mellan de länder som har fått stort utvecklingsbistånd och de
som har stora oljeinkomster. Olje- och biståndsinkomster har
det gemensamt att de inte härrör från någon verklig produk-
tion. Pengarna leder till uppbyggnad och kanske utveckling,
men de leder också till att det skapas institutioner som ar
kostsamma och fortsätter att kosta pengar också nar biståndet
eller oljeinkomsterna upphör. Om det egna landets produktion
inte kan finansiera utgifterna så blir landet mer och mer be-
roende av penningströmmen utifrån. De pengar som skulle
skapa oberoende skapar i stallet beroende.
Bistånd spelar på gott och ont en central roll i Afrikas miss-
växt, men det ar nödvändigt och denna bok argumenterar för
större bistånd och för större ansvar från de rika länderna.
I många situationer har biståndet emellertid åsamkat de
fattigaste länderna utgifter som har skadat utvecklingen. Av-
sikten var att stödja samhällen i tillvaxt till fortsatt tillvaxt och
framgång, men i dag finner man varken framgång eller tillvaxt.
Tvärtom. De afrikanska nationerna ar i många fall samhällen