Table Of ContentChrister Bjurwill
A, B, C och D
Vägledning för
studenter som skriver
akademiska uppsatser
Studentlitteratur
Kopieringsförbud
Detta verk är skyddat av Lagen om upphovsrätt! Kopiering är förbjuden
utöver lärares rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt BONUS-avtal.
BONUS-avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman
för utbildningsanordnare, t.ex. kommuner och högskolor/universitet.
Förbudet gäller hela verket såväl som delar därav och inkluderar lagring i
elektroniska medier, visning på bildskärm samt bandupptagning.
Den som bryter mot Lagen om upphovsrätt kan enligt 53 § åtalas av
allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli
skyldig att erlägga ersättning till upphovsman/rättsinnehavare.
Art.nr 7450
ISBN 91-44-01574-7
eISBN 91-44-03275-7
© Christer Bjurwill och Studentlitteratur 2001
Omslagslayout: Henrik Hast
Printed in Sweden
Studentlitteratur, Lund
Webbadress: www.studentlitteratur.se
Tryckning/år 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 2005 04 03 02 01
Innehåll
1 Inledning 7
2 Försök att bestämma och bedöma kvaliteten på
uppsatser 13
2.1 Försök vid högskolan i Halmstad, 1994 13
2.2 Högskoleverkets försök, 1997 15
2.3 Finansdepartementets försök, 1999 18
2.4 Skolverkets försök, 1994, 1997 och 2000 23
3 Undervisning som förberedelse för uppsatsarbetet 27
3.1 Källkritik 28
3.1.1 Excerpiera 29
3.1.2 Citera 31
3.1.3 Referera 31
3.1.4 Reflektera 32
3.2 Forskningsmetodik: Skriv ingen lärobok, gör en
undersökning! 33
3.2.1 Litteraturundersökningar 35
3.2.2 Intervjuundersökningar 35
3.2.3 Enkätundersökningar 36
3.2.4 Teoriundersökningar 37
3.3 Teori- och metodmedvetenhet 38
3.3.1 Teori 38
3.3.2 Metod 39
3.4 Kreativ rationalitet 42
3.4.1 Kunskapens träd 43
3.4.2 Anvisningar till uppgiften att göra ett
kunskapsträd 47
3.4.3 Kommentarer 48
© Studentlitteratur 3
4 Planering i form av PM-arbete 50
4.1 Anvisningar till uppgiften att skriva PM1 51
4.1.1 Kommentarer 52
4.2 Anvisningar till uppgiften att skriva PM2 55
4.2.1 Kommentarer 58
4.3 Anvisningar till uppgiften att skriva PM3 60
4.3.1 Kommentarer 63
5 Kvalitetskriterier för bedömning av studentuppsatser 68
5.1 Allmänna riktlinjer 68
5.2 Kvalitetsaspekter, uppsatsen i sin helhet (struktur och
substans) 69
5.3 Kriterier för bedömning av strukturen i uppsatsen 70
5.3.1 Omfång, antal sidor 70
5.3.2 Antal författare 70
5.3.3 Disposition 71
5.3.4 Layout 71
5.3.5 Referat/citat 72
5.3.6 Abstract 72
5.3.7 Språkbehandling 73
5.3.8 Logik i framställningen 73
5.3.9 Referenser 74
5.3.10 Bilagor 74
5.4 Sammanfattande bedömning av strukturen i
uppsatsen 75
5.5 Kriterier för bedömning av substansen i uppsatsen 75
5.5.1 Problemformulering 76
5.5.2 Litteraturgenomgång 76
5.5.3 Teori 77
5.5.4 Metodbeskrivning 77
5.5.5 Resultatredovisning 79
5.5.6 Analys 80
5.5.7 Diskussion 81
5.6 Sammanfattande bedömning av substansen i
uppsatsen 83
5.7 Riktlinjer för slutbedömning och betygsättning av
uppsatser 84
5.7.1 Kvadratsystemet 84
5.7.2 Cirkelsystemet 84
4 © Studentlitteratur
6 Redovisning av uppsatser: presentation och opposition 86
6.1 Presentationen av uppsatsen (presentationsdagar) 87
6.1.1 Anvisningar för presentation av egen uppsats 88
6.1.2 Kommentarer 89
6.2 Oppositionen på uppsatsen (oppositionsdagar) 90
6.2.1 Anvisningar för opposition på annans
uppsats 92
6.2.2 Kommentarer 94
7 Referenser 99
© Studentlitteratur 5
1 Inledning
Du som är ny som student på högskolan och universitetet tror kan
ske att det egentligen bara är att gå över tröskeln från en skola till
en annan, från gymnasieskolan till högskolan, och att allting
annars är sig rätt likt. Där tror du både rätt och fel! Det mesta är sig
rätt likt, klassrummet, klasskamraterna, lärarna, böckerna, schemat
och så vidare. Den största skillnaden är att du nu specialiserar dig
på ett visst ämne eller program men det är också ganska likt de
ämnen och linjer som finns på gymnasiet. Ämneskunskaperna för
djupas, det är den till synes största skillnaden. Det tillkommer
emellertid något som inte syns lika lätt.
Högskolorna och universiteten är kunskapens högborg, men de är
inte bara det, de är också färdigheternas högborg och utvecklar din
förmåga att läsa, tala, skriva och tänka. Tyvärr talas det emellertid
om kvalitetsutveckling enbart i termer av kunskapsutveckling, för
modligen därför att kunskaper är lättare att mäta resultatet av än fär
digheter. Vi måste emellertid mäta kvaliteten på utbildningen i fär
dighetstermer lika väl som i kunskapstermer, inte minst gäller det
för kvaliteten på uppsatsarbetet. Där måste du tillägna dig både
pedagogiska och filosofiska färdigheter. Att tala och skriva är peda
gogiska färdigheter, du meddelar dig i bägge fallen med en annan, du
vill att han eller hon ska förstå vad du säger och skriver, men det är
inte alldeles givet att så sker om du inte behärskar konsten att kom
municera i tal och skrift. Vissa behärskar konsten att tala bättre än
konsten att skriva, för andra är det tvärtom, och för ytterligare några
så behärskar man båda konsterna lika bra. Att tänka – reflektera – är i
sin tur en filosofisk färdighet, förmågan att med hjälp av tankar kom
municera med sig själv, och det är kanske den viktigaste färdigheten
av alla, för den återverkar såväl på förmågan att läsa som att tala och
skriva. Allt detta har med uppsatsarbetet att göra.
Bör ha, ska jag hellre säga, för här finns en tydlig skillnad mellan
böra och vara. Att dessa pedagogiska och filosofiska färdigheter inte
alltid utvecklas fullt ut på högskolenivå har att göra med att de inte
© Studentlitteratur 7
1 Inledning
anses nödvändiga för att uppfylla kunskapsmålen. Kunskapsprov,
antingen de är muntliga eller skriftliga, ställer inte särskilt höga
krav på att du som student ska tala, skriva eller tänka särskilt bra.
Du ska kunna svara, och du får inte svara fel, det är rätt eller fel
som gäller. Det ska vara rätt sagt eller skrivet men det behöver inte
vara bra sagt eller skrivet. Men saker och ting kan ju vara rätt sagda
eller skrivna utan att för den skull vara bra sagda eller skrivna, de
kan vara dåligt sagda eller skrivna och ändå vara rätt och godkän
nas. När du skriver en uppsats till exempel gäller inte samma regler.
Inte bara kunskapskvaliteter utan också färdighetskvaliteter vägs
då in i bedömningen av uppsatsarbetet. För att skriva en bra upp
sats fordras att du lärt dig konsten att läsa, skriva och tänka, liksom
att tala, eftersom det är just det du gör vid presentationen och
oppositionen av uppsatsen. Särskilt C- och D-uppsatsen har alltid
ansetts vara flaggskeppet i högskolans grundutbildning, en produkt
man vill kunna visa upp för omgivningen, och även vara en inträ
desbiljett till den högre forskarutbildningen förutsatt att uppsatsen
är av god kvalitet. Men uppsatsen behöver hjälp för att komma dit
hän, och det får den av de föregående uppsatserna på A- och B
nivån. Därför blir det viktigt att se dessa uppsatser som produkter i
en pågående process från en lägre nivå A till en högre nivå D, där
processen är minst lika viktig som produkten. Denna process är till
stora delar en pedagogisk process.
Jag fick en gång lära mig av en student att detta att vara pedagog
innebar att vägleda barn och ungdom, att i bokstavlig mening slå
följe med den unge på vägen till någonting. Jag kommer ihåg att
jag då tyckte att ”bara” vara en följeslagare var att nedvärdera peda
gogens uppgift. Men efterhand som jag funderade närmare på
saken och kom att tänka på den antika grekiska uppfattningen av
pedagogik (”paideia”), och på vägen mot målet, under processen,
gick det upp för mig att det pedagogen gjorde var att leda den unge
på vägen till skolan och till en undervisning, i det fallet i filosofi.
Pedagogens uppgift blev då förklarad. Denne skulle hjälpa den
unge att förstå det som filosoferna undervisade om och det kunde
lämpligen göras på vägen till och från skolan. Pedagogens vägled
ning blev därmed dubbelt betydelsefull, inte bara en passiv uppgift
utan i högsta grad en mycket aktiv och processinriktad sådan. En
vägledning i praktiska reflektioner. (Se också Bjurwill, 1998.)
8 © Studentlitteratur
1 Inledning
Att skriva en akademisk uppsats är i mycket hög grad detsamma
som att ägna sig åt sådana praktiska reflektioner. Att reflektera är en
färdighet. I stället för att i huvudsak bara återge vad som står att
finna i bredvidläsningsböckerna, vilket ser ut att vara det främsta
målet för uppsatser på gymnasienivå, så fordras nu att du ska kunna
omsätta det du läst i egna tankar och ord. Det är viktigt att kunna
återge de kunskaper du tagit in, men viktigare blir nu att också
kunna omsätta dem i eget tänkande och skrivande. Och i talande. På
tal om att reflektera, är inte att tala detsamma som att skriva högt,
och att skriva detsamma som att tala tyst, och är inte detta att både
skriva och tala detsamma som som att tänka högt? Jo, så är det! Det
förutsätts att du fått lära dig reflektera på gymnasiet eller lärt dig det
på egen hand, men så är det ju inte och du står där som ett fråge
tecken. Problemet är än värre genom att dina lärare, de som ska
bedöma kvaliteten på ditt arbete, står som lika stora frågetecken.
Vad ska de gå efter vid bedömningen av hur pass bra du tänker, skri
ver och talar och hur du kan omsätta det du läst?
Det finns mycket lite kunskap om detta, och det blir upp till varje
lärare att bestämma själv. Ofta utgår de då ifrån sin egen erfarenhet
av att ha skrivit uppsatser och avhandlingar: ”Så här gjorde man på
min tid och så vill jag att mina studenter också ska göra!” Inget fel i
det, även om tiderna förändras, men det allvarligaste problemet är
att alla inte gjorde likadant förr i tiden, och gör det heller inte idag.
Vi får därmed ett mycket stort subjektivt inslag i bedömningen, och
det är på gott och ont. På gott därför att traditionen upprätthålls,
mycket av det som var bra förr är ganska säkert bra nu också, på ont
därför att godtyckligheten får för stort spelrum i brist på gemensamma
bedömningskriterier. Som det är nu kan en filosofie doktor i psyko
logi bedöma en C-uppsats i psykologi efter en helt annan måttstock
än en filosofie doktor i pedagogik skulle göra med en C-uppsats i
pedagogik. Det är klart att det finns olika ämnestraditioner och kun
skapskulturer, men det borde inte skilja så mycket som det ser ut att
göra. Framför allt blir detta ett problem för dig som är student. Skri
ver du en uppsats i psykologi får du veta att det ska ske på ett visst
sätt, skriver du en uppsats i pedagogik får du veta att det ska göras på
ett annat sätt. Det är inte riktigt bra. Man har också under den
senaste tioårsperioden uppmärksammat detta problem både från
högskolans håll och från statsmakternas. Krav på kvalitetskontroll
av utbildningen har ställts och då har man bland annat siktat in sig
© Studentlitteratur 9
1 Inledning
på kvaliteten på C-uppsatserna. Flera sådana försök har gjorts och
jag kommer att presentera resultaten i nästkommande kapitel (2).
Jag använder ofta du-formen när jag skriver. Det är avsiktligt. Jag
tänker när jag skriver i första hand på dig som om du vore min
egen student som jag ska lära att skriva en bra vetenskaplig uppsats
och på hur jag följer dig på vägen från det att du skriver din A-upp
sats, vidare till din B-uppsats och slutligen till din C-uppsats, even
tuellt också din D-uppsats. Så kan det vara bra för mig som förfat
tare att tänka, men i verkligheten blir det ju inte så. Du kommer att
ha en annan lärare som undervisar och handleder dig på sitt eget
sätt. Det är inte alls säkert att det överensstämmer med det som
förespråkas i denna bok, och då får du rätta dig efter din
lärare. Men det kan också tänkas att denne lärare tycker att arbets
sättet som beskrivs i denna bok stämmer ganska bra överens med
hur han eller hon redan nu själv arbetar, och då är det inga pro
blem. Det kan ju också tänkas att du som student, även om du
skulle få en lärare som arbetar efter ett annat sätt än det som
beskrivs i denna bok, ändå kan hitta ett och annat som du kan ha
nytta av för egen del.
Vidare vill jag säga, att det inte bara är dig som är färdig student
som jag tänker på när jag skriver. Jag tänker även på dig som ska bli
student och som går sista året på gymnasiet. Även du borde kunna
hitta en del matnyttigt i denna bok, för ditt specialarbete inte
minst, eller som det i fortsättningen kommer att heta: projekt
arbete. Förmodligen är det detta som allra mest kommer att likna
det uppsatsarbete som du kommer att göra på högskolan.
Uppläggningen av boken följer det här mönstret. Först ger jag en
bakgrund till kvalitetstänkandet i samband med uppsatsarbete och
de försök som gjorts att hitta en minsta gemensam nämnare för
produktbedömningen. Vidare ger jag förslag på hur en undervis
ning kring kvalitetskriterierna kan göras, för det är klart att om
man har som mål att hitta gemensamma kriterier för produktbe
dömningen så måste man undervisa om dessa kriterier och då är vi
inne på utformningen av arbetsprocessen från start till mål. De
övriga kapitlen beskriver denna process mer i detalj, en process
som innefattar planering, bedömning och slutredovisning av upp
satser, likaså av handledning.
10 © Studentlitteratur
