Markvillkoret och kommunal markpolitik

327 Pages·2017·6.12 MB·Swedish

by  Tage Vedung

Statens markpolitik,
kommunerna och
historiens ironi
EVERT VEDUNG
Statens markpolitik,
kommunerna och
historiens ironi
SNS FÖRLAG
SNS Förlag
Box 5629
114 86 Stockholm
Telefon [phone]
Statens markpolitik, kommunerna och historiens ironi
Evert Vedung
1:a upplagan
1:a tryckningen
© 1993 Evert Vedung och SNS Förlag
Omslag: Rickard Frölich
Omslagsillustration: C Fernand Legér, Byggnadsarbe-
tarna / BUS 1993
Tryck: TA-Tryck, Bjärnum 1993
ISBN 91-7150-481-8
Innehåll
Förord 1993 och Tillägg 2018 7
1. Markpolitikens genomförande: frågor och teorier 11
2. Ägarlinjen, funktionssocialismen och den sociala bostads-
politiken 44
3. Markvillkoret införs genom fyrpartisamverkan 87
4. Fyrpartifrontens förvittring och markvillkorets fall 106
5. Markvillkoret: ett styrtekniskt filigranarbete 131
6. Ironin med den kommunala markförmedlingen 148
7. Sakeffekter och maktaspekter 211
8. Samhällsingenjörernas intentioner, lokala verkligheter 252
Bilaga 1. Markvillkoret enligt bostadsfinansieringsförord-
ningen 1974 274
Bilaga 2. Markvillkoret enligt Bostadsstyrelsens författ-
ningssamling 1984 277
Bilaga 3. Markvillkoret enligt nybyggnadslåneförordningen
för bostäder 281
Bilaga 4. Kommunurval 282
Markvillkorets kalendarium 287
Ordlista 295
Referenser 300
Register 314
Efterord: 16 uppmärksamhetspunkter 324
IRONI ... av gr. eironei'a, förställning, låtsad okunnighet,
ironi, avledn. av eiron, hycklare, ...
1) filos. om den av Sokrates vid filosofiska diskussioner
använda metoden att under låtsad okunnighet skenbart
ansluta sig till motpartens meningar men genom försåtliga
frågor visa upp de orimliga konsekvenser vartill de leda; i
synnerhet i unr. den sokratiska ironien...
2) (grövre eller finare, mer eller mindre genomskinligt) tadel
eller klander av person eller sak eller förnekande eller
underkännande av ett påstående eller av ngts värde o.d. i
ordalag som äro ... erkännande eller berömmande ... och alltså
säga motsatsen till vad man menar; vid tal ofta med yttrandets
värkliga innebörd ... förtydligad eller understruken medelst
tonfall, åtbörd(er) eller minspel; ofta även om enbart genom
tonfall, åtbörder eller minspel uttryckt, förstucken kritik ...
3) [jfr fr. l'ironie du sorti] om det förhållandet att en strävan
leder till ett resultat rakt motsatt det avsedda eller att en
händelseutveckling tager ett helt annat förlopp än man trott
sig hava skäl att vänta eller om annat snarlikt
motsatsförhållande som gör att det ser ut, som om en högre
makt eller ödet eller slumpen fann sitt nöje i att gäcka och
korsa mänskliga beräkningar och planer; i synnerhet i uttr.
ödets, historiens, händelsernas ironi o.d.
Ordbok över svenska språket utgiven av
Svenska Akademien, Trettonde bandet,
Lund, 1935

6
Förord
Ironi kommer av den grekiska glosan "eironei'a" som betyder "förställning".
Ironi är enligt Svensk Ordbok (1986) ett "skenbart uttryck för uppskattning
som i verkligheten innebär kritik eller hån". I överförd bemärkelse betecknar
emellertid ironi en "överraskande, oberäknelig händelseutveckling".
Talesättet "historiens ironi" ansluter betydelsemässigt till den överförda
meningen och har kommit att beteckna händelser eller tillstånd, som är raka
motsatsen till det som kunde förväntas eller var avsett. Det är en sådan
historiens ironi som är föremålet för denna studie. Ironin visar sig i den
svenska mark- och bostadspolitiken.
I december 1974 beslöt riksdagen att statliga bostadslån endast skulle
beviljas till den som tänkte bygga bostäder på mark som erhållits av
kommunen. Förslaget kom från den socialdemokratiska regeringen men
fick efter skärmytslingar i riksdagen stöd även av vpk, centern och
folkpartiet. Avsikten var att göra kommunerna till ensamma köpare av
bostadsmark, stärka deras inflytande över samhällsplaneringen samt pressa
priserna på bostadsmark och därmed bostäder. Man ville hindra byggfirmor
att köpa upp mark och utnyttja den byggrätt som följer av äganderätten,
vilket ansågs konkurrenshämmande och prisdrivande. Politiskt var udden
riktad mot den enskilda äganderätten, ty reformen kan ses som ett led i
socialdemokratins maktpolitiska strategi att successivt stärka det
offentligas - i detta fall kommunernas - grepp om bostadsbyggande och
bostadsmark. Denna strävan har inte bara varit funktionssocialistisk, som
många tror. Socialdemokraterna har på riksnivån också eftersträvat samhäl-
leligt ägande, vilket manifesterat sig i uppbyggandet av de kommunala
allmännyttiga bostadsföretagen, programmet för statliga lån till kommunal
tomträttsupplåtelse 1965, låneprogrammet för kommunala markförvärv
1967, lagen om kommunal förköpsrätt 1968 och stärkt
expropriationslagstiftning 1971-72. På grund av det statliga
bostadslånesystemets konstruktion förväntades allmänt att allt bo-
stadsbyggande i Sverige i framtiden skulle komma att ske på mark, som
gått genom kommunens hand.
Resultatet drygt 15 år senare var emellertid ironiskt. Det byggdes mindre
på kommunförmedlad mark 1990 än före 1974. Detta berodde inte på att det
totala bostadsbyggandet minskat; det var andelen
7
bostadsbyggande på kommunförmedlad mark i förhållande till det totala
bostadsbyggandet som minskat. Det berodde heller inte på att byggarna i
större utsträckning tog privata lån. Andelen bostäder som uppfördes med
statliga lån var större 1990 än 1974. Utfallet väcker undran. Vad är det
egentligen som har hänt när reformen genomförts? Hur skall det egenartade
resultatet förklaras? Är det fråga om en äkta eller en skenbar historisk ironi?
Detta är ett par av huvudfrågorna i föreliggande arbete. Svaret gömmer sig
delvis i fenomenet "undantag som regel". Regeln har förvandlats till undantag
och undantaget har blivit regel.
En rad personer och institutioner har bidragit till att studien kommit till stånd
och kunnat föras i hamn. Stefan Björklund, Sverker Gustavsson, Axel
Hadenius, Leif Lewin, Tommy Möller och Bo Månson, alla kolleger vid
Statsvetenskapliga institutionen i Uppsala, har läst och kommenterat delar av
framställningen. Min rumsgranne i Skytteanum, Barry Holmström, har delat
med sig av sina djupgående insikter i markpolitiska styrsystem och
styrfilosofier, framför allt i samband med en ytterst närgången penetrering av
slutmanuskriptet. Sven Eliaeson har biträtt med litteratursökning, viss
materialinsamling samt underfundiga meddelanden "avlossade från stigbygeln
". Michael Nydén, Jonas Vedung och Göran Blomberg har oegennyttigt stått
mig bi när det gällt att lösa datorproblem. Laila Grandin har varit behjälplig
med vardagliga projektbestyr.
Per-Olov Almqvist har låtit mig ta del av förarbeten till en planerad studie av
mark- och konkurrensvillkoren. Annika Lindell, som tog emot stafettpinnen av
Almqvist, har låtit mig använda enkätmaterialet. En rad personer på
Bostadsstyrelsen i Stockholm, numera Boverket i Karlskrona, inom Stockholms
stad och Umeå och Uppsala kommuner samt i bostadsbranschen i övrigt har
välvilligt ställt upp för intervjuer och samtal samt hjälpt till att skaffa fram
underlagsmaterial; namnen på dessa personer finns förtecknade under Intervjuer
i referenslistan. Bengt Hjelm, administrativ direktör vid Stockholms fastighets-
kontor, har försett mig med dokument från sitt revir. Tom Miller, Sveriges
Fastighetsägareförbund, har låtit mig kopiera och utnyttja hans intervjumaterial.
Författaren Werner Aspenström, Stockholm, har haft vänligheten att skicka mig
dikten "Sardinen på tunnelbanan".
Nära slutskedet har manuskriptet i sin helhet kommenterats av Ulf Brunfelter,
Kriströms Advokatbyrå i Stockholm, Bengt Hansson, Institutionen för
byggnadsekonomi i Lund, samt Lars Nord och Lil Benton, Statens institut för
byggnadsforskning i Gävle. Benton har för övrigt på ett tidigt stadium bidragit
till en avgränsning av ämnet samt generöst ställt egna opublicerade rapporter till
förfogande. Delar av manuskriptet har också granskats av Sture Blomgren,
Byggforsknings-
8
rådet och Ants Nuder, Byggforskningsrådets vetenskapliga nämnd.
Finansiellt stöd har erhållits av Byggforskningsrådet och Forsk-
ningsrådsnämnden. Det var Bo Lönn i Byggforskningsrådet som
verkade för att studien skulle sättas igång och det är Ingela Söderbaum
som med en unik kombination av tålamod, ampra brev, materiella
lockmedel och mobilisering av kommentatorer aktivt kämpat för att den
skulle föras i hamn. Undersökningen har i huvudsak slutförts medan
jag innehaft en särskild forskartjänst i utvärderingsforskning vid
Humanistisk-Samhällsvetenskapliga Forskningsrådet.
Till alla nu nämnda personer och organisationer vill jag rikta ett hjärtligt
tack.
En viss materialinsamling och tidigt skrivande har ombesörjts av
Anne-Cathrine Christiansson, Karin Edholm och Annika Nordlander.
Deras uppsatser, som utgjort väsentliga utgångspunkter för före-
liggande skrift, finns förtecknade i referenslistan. Det är med en sär-
skild glädje jag härmed frambär ett varmt tack till dessa trofasta
medarbetare och vänner.
Sist och slutligen gör jag en reverens för min hustru Siv Vedung,
föreståndare för Uppsala universitets psykologibibliotek, som kånkat
hekatomber av böcker till och från Carolina och förundrat sig över mitt
uthålliga intresse för statlig och kommunal markpolitik.
För säkerhets skull bör tillfogas att ansvaret för uppläggning och innehåll
naturligtvis helt faller på mig själv.
Skytteanum, Uppsala i februari 1993
Evert Vedung

Tillägg 2018
Detta är en digital version av Statens markpolitik tryckt som bok 1993.
Bokens paginering och struktur helt oförändrad i föreliggande digitala
version. Text och figurer har också behållits i sitt ursprungliga skick så när
som på enkla stavfel.
Min bror, civiljägmästare Tage Vedung, Nyby, Uppsala har skannat och
ocr-at den tryckta versionen till sökbar digital form. I samband med
korrigeringar av fel som uppstått vid skanningen har han också upptäckt och
åtgärdat äldre stavfel. Själv har jag gjort liknande justeringar samt rättat till
smärre felstavningar som jag upptäckte för många år sedan.
Jag vill varmt tacka min bror Tage för hans oumbärliga bistånd under
denna utgivningsprocess.

Fålhagen, Uppsala, den 31 januari 2018
Evert Vedung

9