Table Of ContentBrandinsekter i Orsa Finnmark: biologi, utbredning
och artbevarande
LARS-OVE WIKARS
Wikars, L.-O.: Brandinsekter i Orsa Finnmark: biologi, utbredning och artbevarande.
[Pyrophilous insects in Orsa Finnmark, Central Sweden: biology, distribution, and
conservation.l - Ent. Tidskr. I | 8(4): I 55- I 69. Uppsala, Sweden I 997. ISSN 001 3-886x.
Several pyrophilous insects were recorded from recently burned clear-cuts (eight areas) and
forests (three areas) at altitudes between 260 to 700 m in Orsa Finnmark, central Sweden. The
diverse pyrophilous fauna found may be exceptional for Western Europe. However, the spe-
cies composition varied substantially between areas. This is attributed to: l) some species
avoid burned clear-cuts, 2) some species have a restricted altitudinal distribution, 3) the fires
occurred during different seasons favouring the colonisation of species with different
phenology, and 4) probably most importantly, that several species have such small
populations, due to few fires and modern forestry, that their colonisation will to a large extent
be stochastic. The habitat requirements, food, behaviour, phenology and distribution of the
species are briefly described. Several species depend on ascomycete fungi growing on burned
trees. Many species have an extended seasonal occurrence, presumably to be able to reach
burned areas during the whole growing season. The general insect diversity, measured as the
number of wood-living beetle species per number of individuals caught in flight-intercept
traps attached to fire-scorched trees, was lower at high altitude. However, several pyrophilous
species were found more frequently at high altitude. Burned forests contained more
pyrophilous insect species than burned clear-cuts, and remained rich habitats for insects a
longer period.
Wikars, L.-O., Department of Entomology, Swedish Universiry of Agricultural Sciences, Box
7044, S-750 07 Uppsala, Sweden (email: [email protected])
Inledning
Vandrar man i Mellansveriges barrskogar, kanske iildre brandfiilt hyser en rik insektsfauna, inte
speciellt i griinslandet mellan Dalarna, Hiilsing- minst om de utvecklas till lcivskog (Wikars 1992).
i
land och Hiirjedalen, ser man ofta spir efter briin- Sedan sekelskiftet har br[nderna stort sett
der. Diir inte skogen omvandlats genom kalav- upphrirt och de brandsp6r vi ser iir oftast iildre [n
verkning och radikal markberedning syns niistan 100 6r. I nigra regioner fortsatte branddynamiken
civerallt sviirtade stubbar och brandskador i gamla liingre lin pi andra hell. Ett exempel 2ir Orsa Finn-
levande tallar och torrakor. Man fiirstir att bran- mark i nordcistra Dalarna (Fig. l). Storskaligt
den haft ett avgcirande inflytande i skogen, och skogsbruk introducerades relativt sent i denna re-
man fcirvflnas inte river att etskilliga arter anpas- gion (Linder & Ostlund 1992) delvis beroende pfl
sats till, och i flera fall blivit beroende av brzinder. det avliigsna liiget och en komplicerad markiigar-
Ett trettiotal insekter iir pyrofila (brandiilskan- struktur (Oldhammer 1995). Dessutom har hyg-
de) och attraheras starkt till brinnande eller ny- gesbriinning anvants kontinuerligt vid anliiggning
brunnen skog. Fcirutom dessa starkt specialiserade av ny skog av Orsa besparingsskog som fdrvaltar
arter (Lundberg 1984, Ehnstrdm 1991, Wikars huvuddelen av markarealen. Metoden, som kom i
1992) gynnas 100-tals arter av den iikade m[ng- ropet pfl 40-talet, har annars i stort dvergivits i lan-
den d<id ved, den 6kade niiringsomsiittningen i det och ersatts med maskinell markberedning.
marken, och det varmare mikroklimatet som upp- Idag briinner Orsa besparingsskog mellan 25 och
stir i briind skog (Muona & Rutanen 1994). Aven 100 hektar varje ir (Fig. 2). Under 90-talet har
155
Lars-Ove LI/ikars Ent.Tidskr. ll8(1997)
"vidabriint" men har tills vidare ldmnats fdr fri ut-
veckling. Skogsomrfldena dr smi, tvi till fyra hek-
tar, medan de br?inda hyggena iir betydligt stcirre, i
medeltal ca 25 hektar, och de strirsta, som togs upp
i slutet pi S0-talet, mellan 100 och 150 hektar.
Mellan 10 och 20 triidfcinsterfiillor fyllda med
glykol placerades pi briinda tr2id i alla omriden.
Dessa bestir av 5 cm djupa och l0xl5 cm breda
60. aluminiumformar vilka hiiftas tiitt mot barken.
Ovanfcir denna spikas en genomskinlig plastskiva
vinkelriitt ut frin trddstammen. Fiillorna fingar
bide nya kolonisatcirer och insekter som senare
kliicks fram ur trdden. Alla omrflden friljdes med
Fig. l. Orsa Finnmark ligger i norddstra Dalarna i den fhlyillgogre nun vdeilrk afl eeran diar s(tt vuin dtiellr sfcyirkate),s ustoamm mtvai ibrr iisnodma
kil som skjuter upp mellan Hdlsingland och Hdrjedalen.
Den norra delen rir beldgen i Gtivleborgs kin. Omrdden branden.
som undersdkts i vcister ligger hdgre (5j0-700 m.d.h.) Larver och vuxna insekter efters<iktes dven ftir
rin de ristliga (260-420 m.d.h.). hand och genom sflllning av lcist material under
barken pi trddstammar och av fcirna ndra trdd-
Orsa Finnmark have a steep climatic gradient from east baser. Om svampar fanns i nrirheten av insekterna
to west spanning from south to north boreal zone. noterades detta siirskilt. Dessutom har kl2ickning
Investigated areas in western parts lie between 530-700 frin ved vilken tagits hem bidragit med viktig in-
m and in eastern between 260-420 m. The orea was formation trots att metoden anvants i liten ut-
colonised by Finnish people during the l7:th century,
strackning. Flera intressanta observationer har
but has always been very sparsely populated.
gjorts i direkt anslutning till naturvirdsbriin-
ningar, oftast nflgon dag efter brhnningen, medan
det fortfarande pyrde i mark, ved och myrstackar.
iiven Viister6s stift, Korsnds och Skogsvirds- Malaisefiillor, d.v.s. stora tAlt i tunt niittyg med en
styrelsen genomfdrt brinnin gar. uppsamlingsanordning fcir insekter i den civre de-
Hiir sammanfattar jag intryck av sju ars studier i len, sattes upp i samband med naturverdsbran-
regionen genom att beskriva omstandigheter vid ningar 1997. Dessa visade sig vara effektiva niir
fynd av brandinsekter. Genom att jiimfcira faunan i de placerades niira glddbriinder.
briind skog med den i hyggesbriinda omriden be-
dcims dven naturverdsvArdet av att brdnna hyggen,
vilket har fdreslagits bli en viktig del i skogsbru- Biologibeskrivningar
kets naturvirdsarbete (Fries et al. 1997, Anon. Uppgifterna hiirrrir specifikt frin Orsa Finnmark
l99t . Unikt fcir Orsa Finnmark iir de stora hdjd- om inte annat anges. Med ligt beliigna omrAden
skill ader som finns river korta avstend (Fig. 3). menas sadana som ligger under 400 m.ci.h och
Omradet omfattar tre vzixtgeograhska zoner: syd- hrigt beliigna ijver 500 m.ri.h. Fynd och lokaler
ligt, mellan och nordligt boreal zon, vilket mot- beskrivs ej detaljerat hdr men kommer att rappor-
svarar en klimatgradient frin Smiliindska hciglan- teras till ArtDatabanken under 1998-99. Svenska
det till Norrbottens inland. art och familjenamn samt rcidlistkategorier (R)
friljer Ehnstrcim et al. (1993). Fcir nigra arter har
svenska namn fdreslagna av Roger Pettersson an-
Metodik
vdnts.
Jag har bedrivit f?illinsamlingar i elra nyligen hyg-
gesbriinda omreden samt tre intakta briinda skogs- Skinnbaggar
omreden under stiirre delen av vegetationssa- Anthocoridae, niibbskinnbaggar. Scoloposcelis
songen (maj-september). Tvfl av skogsomredena obscurella (R4) ar funnen pi samtliga fiirska
(Vilasjtin och Prdstvallen) briindes medvetet fdr brandftilt och talrikast ett par 6r efter branden.
naturverdsAndamil medan det tredje (Finnsjiin) iir Kommer inflygande strax efter branden och av-
156
gur'upst)r' llg )tA,U glDuptusalpat t orSD uuuurDtl
gr3' 7' 11{SSasqtouuruS !Du ADID au wpyuS nddloalsa'
qpt nll.gtp or guo qasdottu8ssltoS rrp 1o11s[ou uoto
11yoddltos1t t onBnsu I 6h' 1au s^DltD tglau l{,pn do oy
qtoupau p) tutausN' ^tllp pp l^DtlDuuDpa usaT do
4rt33n qtptot 7y1' gustDlu iDllDi opt lo^ttop ltDt lDu-
uDls ototpD Atp D iatlwlu8au' !olo li Jntoupal
dtasryqap qnt.uruS ol paDt-clfs qDs )owa to qa
taBnlotll nsap qt wosl fnasT cowdoutas pntlu8 Wa
60:!as ,u )auttDl oup Notif,hu S[apau' Dup !ls nsa t+utli
dtasnwoqif tunaosa tnttqat Jqa $pap dntdosa ts lo
fo^ont otBoutsws padaupaul ou[7tas' 1u Dpptuou Dli !qa
doslllta )ouptttous oltau sn11oq1a lcr lnag taBauato-
1!olt.
lt8' t' ntsllli lyru 1[pqatBals lodd t fnlt 1669 pp) au uD-
tnytS 4oup ptoS{otu $to pt upr8ota' glDqplitts opt
t.DllDttos ^pxD {uu!31' lolo d lnuupat
V 1td1co1 nau {out OeD lluuwotl Vl tqa tod ot tltls
gg0 u' ttl8tt uronutDtu D uotnul lorast [jlra qntuap D
stuoy otao lon [ans qalna tqa dlpnta $Ds lpau'Jqa
qoliou of wa ^plat !u ll,a qDcl8tonuP ts Dt f00 ur'
Dl1!yrpa'
t9L
Lars-Ove Wikars Ent. Tidskr. I l8 (1997)
komman utvecklas under bark p6 nyddda bide men ibland iiven pi iildre briinda hyggen, och inte
barr- och lcivtriid diir de liir ata Agg och larver av siillan pi obriinda hyggen. Den attraheras starkt
barkborrar, flugor och myggor (Ehnstrdm & till rijk, glcidbriinder och nybriind mark, och bcir
Wald6n 1986). Dess larver 6r klart roda, som hos dzirfcir anses som en brandinsekt. Hittas ofta i
minga andra nlibbskinnbaggar, medan det vuxna markfiillor vilket kan tyda pa att den regelbundet
djuret rir mcirkfiirgat. Arten dr karaktiiristisk pi utvecklas pi marklevande svampar. Den iir dock
brandfiilt i norra Sverige, men bdrjar redan strax framklilckt frfln en brend granstock tvfl ir efter
scider om Orsa Finnmark bli ovanlig. Ddr ersatts brand, och ibland sedd vid stambaser pi brlnda
den av sina niira sliiktingar S. pulchella (R4) samt granar. I likhet med andra barkskinnbaggar hittas
Xylochoris cursitans, vilka dock ej iir pyrofila de vuxna individerna tidigt pi 6ret.
dven om de gynnas av ihjiilbriinda trdd. S. obscu- A. laeviusculus (R2). En nykliickt individ fun-
rella dr ganska variabel i kroppsstorlek och fiirg. nen i fiilla pfl klen briind bjcirk stiende i en skogs-
Sliiktet Scoloposcelis skiljs liitt frin andra niibb- kliidd myrkant pi ett 100 hektars hyggesbriint om-
skinnbaggar genom att framlflren rir fijrsedda med ride vid Bjcirnberget (briint 1989) i juli 1992. Ar-
taggar som anvdnds till att hilla fast bytet med. ten 6r funnen i Lule lappmark samt Hiilsingland
Aradidae, barkskinnbaggar. Sex arter av sl?iktet under tidigt 1900-tal samt nyligen 6ven funnen i
Aradus i Sverige iir pyrofila och hittas oftast eller Smflland i en fiilla pfl tall lJohansson 1997). Fdr-
uteslutande i brlind skog. De kommer inflygande viixlingsrisk finns med bide A. crenaticollis och
direkt i samband med branden. Fyra av dessa har A. lugubris med vilka den dr intermediiir i storlek
pfltraffats i Orsa Finnmark. De flesta torde leva pi och form. Den skiljs dock litt pi sina ndstan hel-
olika sporsiickssvampar (Ascomycetes : Pyrenomy- svarta antenner.
cetes och Discomycetes), medan de som finns i A. signaticonris (R2). Hinades i fiilla pi en
obriind skog (tio arter) framfcirallt lever pi tickor grov, levande, briind tall i Vilasjdn ijuli 1993, ett
(Basidiomycetes: Polyporales). Pi iildre brandftilt ir efter brand. Fiillan satt vid ett kidigt brandljud
gynnas ziven somliga av dessa arter sisom A. cor- (skada efter brand som triidet vallat in). Tidigare
ticalis, A. betulinus och A. brevicol/ls (R4), speci- fynd i Sverige iir fA och spridda (SK, SM, SO, VR,
ellt om frirekomsten av tickor blir riklig. LU), och gjorda pi briinda barrtriid (C.-C.
A. lugubris. Den talrikaste av de pyrofila bark- Coulianos, muntl.). Denna lilla men omisskdnn-
skinnbaggarna. Tidigare spridd i niistan hela liga barkskinnbagge dr funnen i stranddrift vid
Sverige, men finns nu huvudsakligen i Norrlands Skflnekusten (Coulianos 1989) och i anslutning
inland, dit Orsa Finnmark hcir naturgeografiskt till brinnande hus i Helsingfors och Amsterdam ( !)
(dessutom lokalt i SO och UP). Funnen i alla (K. Heliiivaara, Helsingfors, muntl.) vilket sanno-
nybriinda omriden som underscikts. Hittad i stcirst likt speglar en stor spridningsfcirmiga.
miingd pi briind bjtirk och gran, dessutom pi tall
och asp. Vuxna djur dr vanligast i maj och juni Fjdrilar
men kan hittas iinda in i augusti medan larverna Pyralidae, mott. Skiktdynemottet (Apomyelois
hittas Sret om. Jag har sett arten dta pi minga bistriatella) (R4, Fig. 4) iir en liten sotsvart fjiiril
slags svampar: Trichoderma sp., sannolikt T. viri- (vingbredd 25-30 mm) som flyger under juli mi-
de, ett grrint mcigel som snabbt vdxer ut efter nad och anldnder samma ir som branden. Petraf-
brand vid stambaser pi brdnda granar och bjcirkar; fad pfl samtliga lokaler med fcirekomst av skikt-
rciddyna (Hypocrea rufa), som vaxer ut under lcis dyna. Noterad framfcirallt som larver vilkas gnag i
bark pi bjdrkar i lflgt beliigna omrflden ett par 6r svampens fruktkroppar rojer deras fcirekomst
efter brand; skiktdyna (Daldinia concentrica) (Fig. a). Larverna, som oftast fcirpuppas i marken,
med en liknande biologi som rriddyna men betyd- hittas iiven under bark pi bjcirkar utan fruktkrop-
ligt vanligare i Orsa Finnmark di den riven finns i par. Dessutom kliicktes den frin en briind bj<irk
hrigliigesskogar; samt toppmurkla (M o rc he lla sp.) utan synliga fruktkroppar redan ett 6r efter brand.
vilken vdxte i briind fcirna. Larver som togs hem I dessa fall var vedytan under bark typiskt svart-
lyckades iiven fullborda sin utveckling pi viol- fiirgad vilket den blir niir skiktdyna och andra
ticka (T r i c hap t i um ab i e t um). sporsiickssvampar r6tar trddet. Larver har iven
A. crenaticollis (Fig. 5). I likhet med fciregi- setts pa r6ddyna. Andra fjiirilar som jag ofta pi-
ende art framfcirallt funnen i nybriinda omriden, triiffat pi brlinda lcivtriid zir allmiin triifjiiril Cossus
158
Ent. Tidskr. 118 (1997) Brandinsekter i Orsa Finnmark
tingen nordlig brandlcipare, S. bogemanni. Karak-
teristiska jordlcipare i briinda omriden i Orsa
Finnmark dr Amara nigricornis, Bembidion lamp-
ros, B. bruxelLense, Harpalus quadripunctatus, H.
solitaris, Notiophilus biguttatus, Pterostichus
adstrictus (denna art, som kommer inflygande i
stort antal direkt efter brand, byter av den sydliga
pyrofila arten P quadrifuveolarus norr om " Limes
Norrlandicus"), P. niger och Tachyta nana, yatav
Fig. 4. Skiktdynemottet Apomyelois bistriatella fuing- samtliga dock dven frirekommer i obriinda miljcier.
bredd 25-30 mm) dyker nristan alltid upp pd brandfrilt Staphylinidae, kortvingar. Den lilla kolsvarra
om svampen skiktdyna Daldinia concentricafinns ddr. kortvingen Micropeplus tesserula, vars sliikte tidi-
Larvens gnag rdjs ov att spillning och gnagrester gare frirdes till en egen familj, Asryggbaggar, iir
htinger ned i trddar frdn svampen (pil). Teckning B kiind fijr att leva i anslutning till levermossan
Cederberg. Marchantia polymorfa. Den har dock sillats fram
utan anknytning till dessa. Arten lever fdrmodli-
The moth Apomyelois bistriatella (Lepidopterq: Pyra- gen av marklevande svampar, vilka delar lever-
lidae) develops commonly inside the fungus Daldinia mossans krav pi fuktig jord och en konkurrensfri
concentrica (Ascomycetes: Pyrenomycetidae) which
grow on burnt birches. The burrowing activity of the miljci. Arten iir ovanlig i Orsa Finnmark och har
larvae results in debris hanging down in treadsfrom the enbart hittats i ett liigre liggande omrede. Utbredd
fungus (arrow). i hela Sverige, men med luckor i sin kiinda utbred-
nlng.
Paranopleta inhabilis (R4) Ar en liten (2 mm),
cos.rus samt dolkstekellik och mygglik glasvinge, kolsvart, siillsynt och nflgot sv6rigenkiind kort-
Synanthedon scoliaeformis respektive S. culici- vinge med en huvudsakligen nordlig utbredning.
formis, vilkas larver samtliga lever i kambiet och i Den utvecklas pi olika sporsdckssvampar som
den yttersta veden pa nyddda triid. vrixer under barken pi briinda lciv- och barrtriid.
Arten fingades i fiillor pi klena bjdrkar samma 6r
Skalbaggar som branden och upp till tre ir senare, ofta i
Carabidae, jordkipare. Lilla brandlciparen (,Seri- anlutning till skiktdyna. I samma miljri hittas flera
coda (Agonum) quadripunctara) (R4) iir vir tal- smi kortvingar av sldktena Phloenomus, Dinarea,
rikaste och mest utbredda pyrofila jordlcipare. Anomognathus och Dadobia med en liknande bio-
Vuxna djur flyger in mot nya brandfiilt i maj-juli. logi. Dessa anses vara rovdjur pi barkborrar (t.ex.
Larven lever som rovdjur i fuktigare briind frirna, Palm 1951), men flera av dessa dter sannolikt hu-
oftast dar mossor som brannmossa och bjorn- vudsakligen sporsaickssvampar, vilka ju iiven
mossor snart vaxer ut. Den fcirsta generationen vdxer i barkborrarnas gingar. Ibland hittas stora
kliicks fram pa sensommaren och civervintrar i ansamlingar av kortvingelarver ddr dessa svampar
marken, gArna nara stambaser pi strirre trad. Lat- viixer, och d?ir inga barkborreangrepp finns.
tast hittas arten varma, soliga dagar ndr sn<in just Elateridae, kniippare. Nordliga rigonkniippa-
smalt bort. St<irsta tetheterna hittas ett till tvi ir renn (Denticollis borealis) (R4) visar ej ett utprag-
efter branden, och arten hinner med flera genera- lat pyrofilt beteende men koloniserar brandfiilt di-
tioner pi ett och samma brandfiilt. Den fiircikar sig rekt, om branden sker pi fdrsommaren. Flyger
mycket siimre pi briinda kalhyggen, trots att den frin sena maj till i biirjan av juli. PA fiirska brand-
iir marklevande (Wikars 1995), och skyr hcig- flilt utvecklas larverna i kambiet mellan bark och
liigen. Tidigare under 1900-talet var den sannolikt v.ed pi nydrida bjcirkar. Utvecklingen iir fleririg.
betydligt vanligare i Orsa finnmark och hittades Aldre brandfiilt, iiven briinda hyggen, utgcir sedan
upprepat iiven i obriinda miljder (Jansson & Sjd- en utmdrkt utvecklingsmiljci under flera genera-
berg1932, Sjciberg 1962).Larver och vuxna indi- tioner eftersom arten garna utvecklas inuti veden i
vider hittas ibland pfl och under liist sittande bark vitrcitade solexponerade bjdrkstammar (Palm
ndra marken, men arten iir ej lika beroende av 1951) (Fig. 6). Den kan dven hittas pi obriinda
dtjda triid som den i Sverige idag utd<ida sliik- hyggen om det finns bjrirkhrigstubbar (Kaila et al.
159
Lars-Ove Wikars Ent. Tidskr. 118 (1997)
u
'i
7 10
160
Ent. Tidskr. 118 (1997) Brandinsekter i Orsa Finnmark
Fig. 5. Barkskinnbaggen Arodus crenaticollis pd en Fig. 9. Stor plattnosbagge Plalyrhinus resinosus pd en
brtind granstam. Med sin extremt ldnga sugsnabel som brtind bjdrkstam. Den utvecklas i ved rtitad av skiktdyna
rullas upp i huvudet niir den inte anvdnds ndr den in till D. concentrica. Arten dr trots sin storlek (12-15 nm)
sporsdckssvampar som vtixer under barken. Foto H. mycket svdr att se dd den vtil smrilter samman med lavar
Ahnlund. och sotig bark pd brrinda bjdrkstammar. Foto H. Ahn-
Iund.
The flat-bug Aradus crenaticollis (Hemiptera: Aradi-
dae) on a burned spruce ftee. One of several species in The beetle Platyrhinus resinosus (Coleoptera: Anthri-
the genus that is strongly attracted to fires. bidae) on a burnl birch lree. The larvae develop in wood
rooted by the fungus D. concentrica on which fruiting-
bodies the adult often can be seen eating.
Fig. 6. I likhet med mdnga andra brandinsekter visar
nordlig cigonkndppare Denticollis borealis ett Jlexibelt Fig. 10. RdkJlugan Microsania pectipennis (kropps-
beteende. Pd helt fdrska brandfrilt utvecklas larven di- Itingd 2 j mm) rir en av flera arter i sltiktet som Jinns i
rekt under barken medan pd iildre brandfdlt, ldvbrdnnor Sverige. De visar pd en extrem tdlighet fdr brqndrdk i
samt pd hyggen utvecklas den i vitrdtad bjdrkved. Bil- uilken hannarna samlas i stora svrirmar Foto L.-O. Ilik-
den visar en individ som kkickts fram frdn en sol-
exponerad bjdrkhdgstubbe pd ett hygge i Gnesta-trak-
ten. Foto H. Ahnlund. The smoke fly Microsania pectipennis (Diptera: Pla-
typezidae). The species can develop outside burned for-
The click-beetle Denticollis borealis (Coleoptera: est but is strongly dttracted to smoke in which the males
Elateridae) can develop both on recently fire-killed gather in large swarms.
trees, and on old, white-rooled trees. By hoving this
flexible behaviour it can persist longer in an area
during the succession after a Jire, and also in a region if
no fires occur during a longer period. 1997). Den har en nordlig utbredning och har en-
bart hittats i hcigliigen i Orsa Finnmark. Trots att
aften gett kraftigt tillbaka i scidra Sverige finns en-
Fig. 7. Larver av tvd olika storlekar somt en puppa av staka nyfynd frin SM och SO (Nilsson & Bara-
sotsvart praktbagge Melanophila acuminata funna i nowski 1996).
samma lrcid vid Prtistvallen ndra Unntorp den 25 juli Buprestidae, praktbaggar. Sotsvarta praktbag-
1995, ett dr efter brand. Samtidigt noterades kltickhdl i gen (Melanophila acuminata) (R4) ar ibland fun-
andra trcid vilket ytterligare visar pd artens exceptio- nen i stort antal i nybranda omriden diir de giirna
nellt variabla utvecklingshastighet. Foto L.-O. Ilikars. aggregeras n[ra gkidbrlinder (Wikars 1992). Nor-
malt tar det ett par dagar fcir arten att hinna fram
Larvae and a pupqe of Melanophila acuminata
till ett brandfiilt vilket tyder pi att den har ling viig
(Coleoptera: Buprestidae) found in the same individuol att flyga. Den anldnder till br?inda hyggen, men
tnreeieg hobnoeu yreinagr atrfeteers fwirhei.c hE mfuertrhgeenr cine dhicoaletse sw eitsre e fxoturenmde ilny verkar missgynnas pe dessa eftersom fi larver ut-
variable developmental time This might be an adapta- vecklas till vuxna. Anledningen till den diliga
tion tofindfres throughout the growing season, and for framg6ngen pi hyggen kan vara att den i larv-
consecutive years. stadiet konkurrerar med lflnghorningar som tall-
bock (Monochamus sutor) (Victorsson & Wikars
1996) och strimmig barkbock (Asemum striatum),
Fig. 8. Larver och en vuxen individ av skit tall- vilka bflda gynnas av hyggen. Larverna av sotsvart
kapuschongbagge Slephanopachys linearis i barken av praktbagge utvecklas i sydviinda och solexpone-
en brandskadad tall. Arten lever helst i anslutning till rade rotben av framfdrallt gran (upp till 200 ind/
brandskador pd levande tallar, s.k. brandljud, och kan triid). Angrepp iir lika vanliga i tall men sker hlir
finnas kvar i upp till 15 dr efter branden. Foto L.-O. med genomsnittligt liigre tatheter ( l0-50 ind/triid).
llikars.
Det senare giiller iiven bjiirk som m[rkligt nog en-
bart utnyttjas i Norrland (inklusive hdgliigen i
Larvae and adult Stephanopachys linearis (Coleop-
tera: Bostrychidae) inside the bark of a fire-scorched Orsa Finnmark). Trots artens krav pe varma ut-
pine (Pinus silvestris). The species is very rare all over vecklingsplatser ar den betydligt vanligare i htig-
Europe today, except for parls of Russia. liigen. Utvecklingen iir huvudsakligen ettarig om
r6r
Lars-Ove Wikars Ent. Tidskr. 118 (1997)
det brinner fcire forsta juli (giiller hela Sverige). ljud, d.v.s. i griinsen mellan levande och ddd ved.
Sker kolonisationen senare pA iret tar utveck- Kan leva kvar i civer tio ir vid brandskador pi le-
lingen ftir de flesta individer tvi sisonger. En po- vande tallar. Starka angrepp med bide larver och
pulation pi en lokal har dock en starkt varierad ut- vuxna baggar p&traffades i barken av en grov,
vecklingstid, och ibland pitraffas larver av olika brandskadad tall i augusti 1993 i ett hyggesbriint
storlekar tillsammans med puppor (Fig. 7). Fctr- omride. S<ikte forgiives efter arten i ytterligare ett
puppningen sker oftast i splintveden. Puppkam- tiotal till synes liimpliga tallar pi denna lokal samt
marens placering dr beroende av ftAdslag och vid ett intilliggande jiittehygge (150 hektar), som
barkdocklek (om tjock bark anliiggs den oftare i iven det brzindes under sent flttiotal. Arten var tal-
barken). Dessutom verkar viiderleken ha bety- rikare i en naturligt br?ind skog diir den fanns pfl
delse. Under viren 1995 var sndtzicket mycket relativt klena doda tallar (20-30 cm diameter) tre
tjockt i hela norra Dalarna. Detta ir anlades niistan ir efter brand. Bide larver och vuxna hittades i
alla puppkammare i barken, oavsett triidslag, ftir- juni (Fig. 8). Tvi ir senare (maj 1997) hittades lar-
modligen frir att denna vdrms snabbare av solen. ver och vuxna i ytterligare tr6d men det ftiref<ill
De vuxna djuren kliicker fram frin tidiga maj till som om de klena trdden. vilka successivt ddtt efter
sena augusti och kan vara aktiva vid fcirvflnansvdrt branden, civergivits. Den pitr[ffades nu bara i de
leg temperatur (flygande djur sedda under liitt gr<ivsta, dnnu levande trdden. Angreppen var mest
snofall i juni!). Arten Ar mycket lokal och finns i utbredda nrira marken och fanns iiven pi skugg-
regioner med blittre brandkontinuitet som tistra sidan av triidet. I anslutning till gnag er bast och
Smiland, Miilarmflrden, Stockholmstrakten, 6stra innerbark starkt svartfargad (Fig. 8) vilket kan
Uppland, norra Dalarna och delar av Norrlands- tyda pi att sporsrickssvampar spelar nflgon slags
kusten. Minga andra vanliga praktbaggar dr starkt roll dven fcir denna art. Arten iir mycket ovanlig
attraherade, och gynnas sannolikt, av brandffllt. idag frin att tidigare varit utbredd dver ndstan hela
Bj<irkpraktbag gen (Dic"rca furcata) (R4) var ti- Sverige. Fdrutom tvi lokaler i Orsa Finnmark iir S.
digare vitt utbredd men iir nu mycket ovanlig, linearis endast kiind frin Atmyrlidens och Vin-
mcijligen med undantag av nordligaste Norrland. delns brandfiilt i Viisterbotten de senaste tio iren
Den har vid ett tillfalle fingats 6ret efter brand pi (R. Pettersson, muntl.). I Dalarna Ar arten funnen
branddtjdade bjdrkar. Den utvecklas i solexpone- senast i Nis pi 50-talet (B. Ehnstrcim, muntl.)
rad barklcis bjcirkved, och dess stora trekantiga samt som ett fragment 1978 (Baranowski 1980).
utgingshil kan synas i decennier efter att arten Gnagen kan f<irvzixlas med de som gcirs av tra-
ldmnat triidet. Trots ett idogt eftersdkande pi it- gnagaren Ernobius explanatus (Anobiidae) vilken
skilliga lokaler i norra Dalarna och Hlilsingland ofta utvecklas pi brandskadade tallar och vars lar-
har arten ej kunnat iterfinnas. 1997 hittade Arne ver iir identiska ftirutom smi detaljer pi antenner
Ekstrcim en individ pi ett brandfiilt niira H<iljes i och palper. Den senare gnager dock iinda in i
norra Vzirmland ett flr efter brand. Detta dr en art veden medan S. linearis gnager enbart i barken.
som mer eller mindre kollapsat de senaste irtion- Grova tallkapuschongbaggen (5. substriatus)
dena (se dven Pettersson 1994) tillsammans med (R2) lar trots sitt namn oftast utvecklas pi gran.
t.ex. svartbag gen U p i s c e ramb o id e s, mcirkbaggen Ett exemplar fflngades i en fiilla pi en klen gran i
Peltis grossa och brunbaggen MeLandrya dubia juli. Den har eftersrikts pi granar pi denna och
(av vilka ingen hittats i Orsa Finnmark trots att andra lokaler utan framging. Aven denna art dr
Oskar Sjdberg t.ex. angav P. grossa som ej slill- idag mycket ovanlig medan den tidigare var ut-
synt utifrin studier under 40-talet i Loos-trakten bredd dver stcirre delen av Sverige. Bida arterna
nflgra mil it nordost (Sjriberg I 962). Intressant att har 6ven hittats pi obrlinda tred, etminstone tidi-
notera 6r att samtliga dessa arter attraheras till gare (Lundberg 1984). Fcirutom detta fynd iir S.
fiirska brandfiilt ddr larverna utvecklas mellan iubstriatus endast kiind i stcirre antal frin Atmyr-
bark och ved pfl brandd<idade triid och finns sedan lidens brandf2ilt samt enstaka i KulbAcksliden och
kvar upp till ett decennium inuti den rcitade veden vid Amsele (alla lokaler VB) de senaste tio Sren
(se iiven nordlig rigonkniippare). (R. Pettersson, muntl.).
Bostrychidae, kapuschongbaggar. Sliita tallka- Laemophloeidae, kcilbaggar. Svarta ktilbaggen
puschongbaggen (Stephanopachys linearis) (R2) (l,oemophloeus muticus) (R4) ar en vackert svart-
lever i tunnbarkiga partier i anslutning till brand- gliinsande och extremt platt art som frdmst lir knu-
162
Ent. Tidskr. I l8 ( 1997) Brandinsekter i Orsa Finnmark
ten till skiktdyna men dessutom noterad frin rcid- Niir jag snabbt fitt upp fiillor efter brand har
dyna och bjdrkdyna (Hypoxylon mult$orme) (i det stora miingder smflbaggar tillhcirande familjerna
senare fallet pi ett obriint hygge).Till skillnad frin fuktbaggar och m<igelbaggar (familjen Latridi-
t.ex. stor plattnosbagge (se nedan) utvecklas lar- idae) fflngats redan fcirsta kviillen. De Na tal-
verna huvudsakligen inuti fruktkropparna. Larver rikaste arterna som kommer direkt dr Atomaria
som hittades ijuli togs hem och kliicktes fram till pulchra och Corticaria rubripes. Andra iir H.
vuxna skalbaggar i september. Fruktkroppar med serratus, Atomaria bescidica, Caenoscelis ferru-
puppor och vuxna baggar hittades i augusti och ginea, Corticaria crenaticol/is och C. feruuginea
med enbart larver i maj. Funnen i fiillor pi bj<irkar (den senare frlimst i ligliinta omrflden). Nigot 5r
i juni-juli. Denna art har blivit allt ovanligare och efter branden dr artstocken betydligt fcirhndrad
fitt sin utbredning fcirskjuten norrut i modern tid. med bl.a. Enicmus rugosus, Latidius minutus,
Den dyker inte upp pi alla brandfiilt med skikr Atomaria bella, A. affinis och A. sahlbergi (R4),
dyna, men kan lokalt vara talrik. iiven om nigra av de tidigt anliinda frirmir hfllla
Cucujiidae, plattbaggar. Pediacus fuscas iir en sig kvar flera ir. Flera av dessa brandgynnade
brandgynnad plattbagge som i likhet med t.ex. fukt- och mcigelbaggar utvecklas bflde i ddda triid
Litargus connexus, Synchita humeralis och Bito- och i mark.
ma crenata gynnas av den rika flora av sporsiicks- Salpingidae, triidbasbaggar. Kolsvarta rriidbas-
svampar som finns under barken pi briinda triid. baggen (Sphaeriestes stockmanni) (R4) hittades
Till skillnad frin dessa tre arter, som framfrirallt tidigare i stijrre delen av Sverige men har idag en
iterfinns pi lcivtr?id, hittas larver och vuxna av P begriinsad utbredning. Nya fynd fiireligger liven
fuscus lika ofta under ganska torr barrtriidsbark. frin SM (Andersson & Appelqvist 1987, Johans-
Arten har pitriiffats pi samtliga lokaler, ddr vuxna son 1997) och VB (Pettersson 1994). Funnenjuni-
djur hittats i flillor huvudsakligen i juli. P fuscus juli i f[llor pi framfcirallt brhnda bj<irkar men
iir inte ovanlig och hittas ibland ?iven pi obriinda ocks6 pi asp, gran och tall. Vanligast iret efter
tr?id. Dess utbredning Zir utpriiglat nordlig. brand, dfl nykliickta exemplar hamnat i fiillorna.
Cryptophagidae, fuktbaggar. Cryptophagus Den fcirviixlas liitt med triidbasbaggen Rabocerus
corticinus (R4) ar funnen i samtliga omriden diir foveolatus, men kAnns igen pfl sin tydligt treledade
fiillor satts upp pe brdnda bjcirkar. Hittas under antennklubba (den senare har en femledad antenn-
bark niira skiktdyna och rciddyna, eller i fruktkrop- klubba). Triidbasbaggarnana har setts iita bark-
parna, och lir den absolut vanligaste arten i sl?iktet borrelarver (t.ex. Palm 195 I ) men nyare riin pekar
pi fiirska brandfiilt. En svirbestdmd och ganska pi att de huvudsakligen hter sporsiickssvampar
variabel art (i likhet med andra medlemmar i sllik- (Crowson 1984).
tet) och dess biologi och utbredning iir diirfcir di- Stenotrachelidae, dubbelklobaggar. Den nord-
ligt kiind. liga arten Stenotrachelus aeneus missarjag oftast
Henoticus serratus. Till skillnad frhn C. corti- i mina fiillor eftersom den iir aktiv tidigast i slutet
cinus kommer och fdrsvinner H. serratus mycket av augusti. Angrepp och fragment hittas ibland i
tidigt i successionen efter brand. Larverna lever av rothalsen pi briinda bjdrkar. Niir fiillorna suttit
m6gel tilf hiirande sliiktet Trichoderma: den rcid- uppe in i slutet av september har arten pitraffats
aktiga ?1 lignorum (Lundberg 1984) samt den i stort antal, bide samma 5r som branden samt flret
grrina ?l viride som viixer rikligt pi br?inda bjcir- efter. Arten friredrar hiigliigen och utvecklas iiven
kar, men ofta dven pi gran. Funnen ijuni-augusti i i obriinda bjcirkar och granar (Lundberg 1984,
fiillor i nybriinda omriden. Framsillad ur fcirna J. Muona, Helsingfors, muntl.). Arten ?ir idag
under briind bjtirk i oktober. Pi undersidan av mycket ovanlig nedom fjiillkedjan. Den liir fortfa-
kroppen har arten smi fickor, s.k. mykangier, som rande vara vanlig i fjiillbjcirkskogen och har diirfdr
anviinds av skalbaggen till att sprida svampen till ej tagits upp pe den nationella rcidlistan (B.
nya habitat. Ur dessa har en tredje mcigelart isole- Ehnstrcim, muntl.).
rats, Z harzianum (Wikars & Abbasi 1998). H. Cerambycidae, lfl nghorningar. Korth6riga kul-
serratus iir liitt igenkAnd pi sin fint sflgade hals- halsbocken Acmaeops septentrionis (R4) iir fun-
sk<ildskant men iir ganska variabel i iivrigt. F?irgen nen i samtliga htigt beliigna omriden men ej i de
gir frin brunsvart i norra Sverige till ljusbrunt i liigre. Denna smdckra kolsvarta l&nghorning med
scidra. smala ljusrosa tiickvingekanter kommer ofta
r63
Lars-Ove Wikars Ent. Tidskr. 118 (1997)
inflygande strax efter brand (flygtid juni-augusti) Tvdvingar (flugor och mygg)
och kan utvecklas i flera generationer efter bran- Empididae, dansflugor. Hormopeza obliterata
den. Larvera utvecklas framftirallt under torkande (R2). Framfdrallt observerad i samband med
granbark, men dven pfl tall (S. Lundberg, muntl.) naturvirdsbrdnningar sent i augusti, dfl bflda k<i-
och mrijligen iiven bjrirk dA den ofta hamnat i fiil- nen setts flyga niira civer gliidbriinder i marken.
lor pA bjdrk. Larven, som dr bekliidd med lflnga Fingad i malasief?illor i juni och juli. Den avlflnga
glesa hir, kryper normalt ur triidet pi hcisten iret flugan [r fyra-fem mm ling, pudrad i gritt och
efter brand fdr att civervintra. Frirpuppningen sker med en gliinsande svart bakkropp. Fdrsta antenn-
fcirst pi viren i puppkammare som anliiggs i leden iir fcirstorad och har miirkliga gropar, vilka
f<irnan pi och mellan rotben, giirna under fukt- sannolikt fungerar ytfcirstorande och dirigenom
hillande mossa ("mosskuddar"). I slutet av maj cikar artens m<ijlighet att kiinna brandlukt pi lflngt
och i bdrjan av juni 1994 hittades ett stort antal hill (Tuomikoski 1960). Tidigare kiind frAn VG,
puppor i tvfl granskogsomriden (naturvirdsbriin- VB och TO, och fcirutom i DR har jag hittat den i
des 1992), och som kl2icktes i rumsvdrme ett par HS. Den vuxna flugan iir ett rovdjur och ses ibland
veckor senare. Under granar pi brlnda hyggen iir finga de betydligt vanligare riikflugorna (se
larver betydligt svflrare att hitta. Sannolikt miss- nedan). Men flugan fflr ibland diina som byte flt en
gynnas civervintrande larver i den exponerande iin rovgirigare insekt, niimligen den sotsvarta
miljdn pi hyggen. praktbaggen, som ibland ses jaga till fots i askan.
Anthribidae, plattnosbaggar. De vuxna djuren Denna exklusiva niiringskedja, rcikflugor - H.
av stora plattnosbaggen (Platyrhinus resinosus) obliterata - sotsvart praktbagge, har inte bara ob-
(R2) pitriiffas frin bcirjan av maj till juli utanpi serverats i Orsa Finnmark utan iiven i nordvdstra
bjcirkstammar eller under ltjs bark, och ses ibland Kanada (Kessel 1965), vilket pekar pi hur fdrvi-
gnagande pfl s\iktdynans fruktkroppar (Fig. 9). nansvArt enhetlig den pyrofila insektsfaunan 6r i
vir
Larverna i sin tur gnager svartkantade gflngar i det norra banskogsbiiltet.
rcitad ved (rcitad av skiktdyna). Larvernas g6ngar Platypezidae, svampflugor. Microsania pecti-
iir ofta sammanbundna med en "modergflng" som pennis (R2). Denna knottlika fluga (Fig. 10) kallas
gir rakt in frin stdrre fruktkroppar. Enligt Palm "smoke fly" pi engelska och dr extremt attraherad
(1951) kan hven larverna gnaga i fruktkropparna. till brandrcik. Vid flera brzinningar noterades
Mflhiinda rdr sig larverna mellan ved och frukt- svdrmande hanar runt rykande myrstackar dagen
kropp. I slutet av maj hittades fyra fullvuxna lar- efter briinningen. Sviirmarna friljde rriken nlir vin-
ver i ett gf,ngsystem i klen bjcirkved diir de 169 i den viixlade riktning och var hela tiden koncentre-
puppkammare fcirseglade med spinproppar. De rade d?ir den var som tatast. I omriden diir alla
fdrpuppades tidigt i juni fcir att kliickas fram i an- glcidbriinder snabbt brunnit ut eller slAckts utsig
dra halvan av juli. Fcirmodligen har arten bflde en de ibland artikelfcirfattaren till sviirmmarkcir! Se-
lflg fekunditet och lingsam utveckling, och popu- nare pA sdsongen fingades flera honor i frinster-
lationstAtheten verkar rika med tiden efter brand, fiillor varav en del var tydligt nyklAckta, varfcir ar-
allteftersom skiktdynan blir vanligare. Gnag- ten verkar ha en snabb utveckling. Fcirmodligen
spiren kan ses l6ng tid efter branden. Den har ald- utvecklas arten i marken pfl svamp. Flugan iir
rig hittats inflygande i samband med en brand. dessutom hittad i fcinsterfiillor i juli-augusti ett till
Fcirmodligen attraheras den mer av svampdofter tvi 6r efter brand. Den iir tidigare kiind frfln SM,
iin brandlukt. I Sydsverige utvecklas den pi n?ir- OG och LY, och jag har nu [ven funnit den i UP,
stiende svamparter vilka ej viixer i briind skog. GA, HS och VR. Att den anliinder snabbt till pigi-
Andra plattnosbaggar som hittas pi brandfiilt iir ende briinder i stora antal, tyder pi att den iiven
Platystomus albinus, vilken ej 2ir bunden till skikt- utvecklas i obriinda miljtier, sannolikt pi hyggen.
dyna och iir betydligt vanligare samt den siillsynta Detta bekriiftas av att en nykliickt hona fingades
Tropideres dorsalis som hittas pfl briind bjiirk och pi ett obriint, nyligen markberett hygge i en mark-
asp diir den liir utvecklas i grenar (Lundberg f[lla.
1984). Den lilla svarta Allandrus undulatuskom- Microsania pallipes iir mycket lik den fdreg6-
mer inflygande direkt i samband med briinder (H. ende och tidigare kiind frfln Centraleuropa och
Ahnlund, muntl.) men denna art hittas bara upp till England (Peter Chandler, muntl.). I f<insterfzille-
scidra Dalarna (egna observationer). fflngster frf,n Orsa Finnmark var den lika vanlig
164
